Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Thorsten Jonsson: Vintersöndagar med Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERSÖNDAGAR MED LUDVIG NORDSTRÖM
tolka en synpunkt i taget och sedan småningom
låta dessa generaliserande ensidigheter foga
ihop sig till en mosaik som svarade mot
författarens helhetssyn; om det eventuella
sambandet mellan Ludvig Nordströms första böcker
och Forsslunds, Albert Engströms och Olof
Högbergs produktion; om varför han i
allmänhet skrivit så oengagerat om erotiska problem:
dels hade han aldrig fått den erotiska faktorn
att passa in i sitt filosofiska system, dels ville
han skriva som det i verkligheten var. "Det
skulle inte kunna tryckas. Så lät jag det vara."
Men till sådana och liknande psykologiska
frågor tänkte han återkomma. I sitt
författarskap ville han visserligen syssla med det
intellektuella livets problem, och han var inte
"pro-psykologist", inte känsloanalytiker, men han
hade ändå, skrev han, sin psykologi. Han
kallade den på prov för den fyrdimensionella, och
därmed menade han att han inte ville skildra
människan isolerad, inifrån henne själv, utan
från det stora sammanhangets synpunkt:
underkastad inflytelser från de tusen andra
människor som bildar samhället och utgör
samhällets krafter. Det hade han ännu knappast
hunnit börja med. "Men det är mycket, som
kommer att bli klart, då jag en dag sätter
i gång."
De saker han vidrört diskuterade vi ibland
under vintern, och en av dem var ett mera
stående ämne: orsaken till och nyttan med
hans generaliseringsmetod. På den punkten
blev vi aldrig riktigt ense.
Han talade också mycket om
arbetarung-domens bildningsproblem. På den frågan hade
han såvitt jag förstår en mycket mer realistisk
syn än de som just då kritiserade hans
uttalanden. Han grubblade också mycket över hur
han skulle fortsätta sin sociologiska
romanserie. När "Kapten Åbygges vita väst" just var
färdig, tyckte han att den teknik han där
använt var den riktiga. Sedan skrev han "En
dag av mitt liv" — på tio dagar, om jag inte
minns fel. Han var glad över den naturliga
vardagston, den direkthet, som han där funnit
— eller återfunnit. Han tänkte sig nu
möjligheten att kombinera den med ett ämne som
kapten Åbygges. Närmast ville han ta itu med
en roman som skulle skildra hur livet tedde
sig för en borgerlig familj i Öbacka mellan
sekelskiftet och 1910: hushåll,
familjebekymmer, budget — hela vardagen. På den hann
han bara skriva några sidor.
»
Ett annat brev är daterat den 20 mars i år,
och jag vill citera ur det, därför att det ger
hans vardagsjag bättre än jag kan beskriva det.
Brevet kom från Öregrund, dit han farit för
att vila sig efter det forcerade arbetet med den
sista boken och de plikter som sextioårsdagen
förde med sig. Men för honom var avspänning
detsamma som nytt arbete, och i Öregrund
sysslade han med ett filmmanuskript med
norrlandsmotiv, som också blev nästan färdigt; två
dagar innan han dog talade han om hur glad
han var över att han nu hade bara ett
dagsverke kvar på det. Emellertid: han skrev brevet
så att jag skulle få det på söndag, när vi i
vanliga fall skulle ha tagit vår promenad.
"Jaha, kära Västerbotten", skrev han.
"I morgon blir det alltså ingen samtrafik
på Söder, men i dag har ett ensamt
gammaldags lokomotiv pustat 1 V* timma runt det
s. k. Kaverö i för en stadsbo oförskämt
solsken över snö som den finaste långmjölk
hemma i våra landamären, och nu sitter
lokomotivet här, rinnande av vattenånga och med
rödrostig huv — och det går nästan runt
i förarskåpet. Det var min första promenad,
värd namnet, sen jag kom hit. Jag har till
i dag haft det besvärligt, ont i alla
maskindelar och omöjlig att få i gång. Vi ha haft
— 26° C. om rnornarna, och i förrgår kväll
såg jag årets första norrsken, jag blev såsom
ett barn — tänk ändå, vad allt från barndomen
sitter i! Ja, för resten har jag ätit kokt lake
2 BLM 1942 V
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
