Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
vackraste änglavingarna på deras dun. Han
tycker sig hålla sin hjärna i handen och prisar
sig lycklig att därmed ha nått upp till det höga
förnuft, varmed världen styres. Men han kan
också drömma över ett gulnat blad från en
lind ute på sjukhusgården, minnas
fädernejorden, skogarna och havet, sommaren som
han aldrig mera skall möta.
Så kommer till slut döden på fullt allvar.
Det sista ögonblicket skildras i strofer av
betvingande storhet och sanning; man hör
dödsrosslingarna och de korta, flämtande
andetagen :
Olidlig är tyngden över mitt bröst,
resen mig upp att stå, små systrar!
Jag hör min moders kallande röst,
och jag lystrar.
Dödsmörker höljer
vägen, vandringen bort härifrån.
Moder, jag kommer! Du hämtar din son,
och tillitsfullt som ett barn han följer.
Livet, det liv du mig givit
gav jag som offer. Det måste ske.
Mörkret tätnar — led mig, o moder,
tills mina ögon lärt sig att se!
Är detta döden? Och livet som ...
nej ... nej ...
"Dödsfången" tillkom i en tid av blod och
mörker, en tid då världen tycktes stå vid ett
vägskäl; på ett ställe i dikten tycker sig dess
huvudperson förnimma bruset av "det nya
som födes, det gamla som dör". Det nya som
föddes blev emellertid ingen varaktig grundval
för fred. Vi går åter mot en tid, sådan som
den Lybeck upplevde. Hans dikt har fått en
förnyad, brännande aktualitet.
Läser man i dessa dagar om Mikael Lybecks
diktcykel slår det en att detta är
fredspropaganda som borde tala högre än aldrig så
vältaliga utläggningar — och säkert också
skulle göra det om diktarnas ord betydde litet
mera här i världen. Ty det är en sak att bara
höra talas om krigets fasor och de lidanden
som följer i dess kölvatten, en annan att
uppleva dem, att förnimma dem med hela sin
varelse. Funnes det många sådana diktverk
som "Dödsfången" och kunde många uppleva
dem med samma intensitet som den, med vilken
de skrivits — ja, då hade vi kanske kommit
ett litet stycke på väg mot en bättre och
förnuftigare ordning. Helge åkerhielm
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
