Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det vore kanske inte fullt rättvist att inför
Kathleen Wallaces bok citera Almquist:
"Varför är den gode dum?" Författarinnans
entusiasm och ärliga vilja verka så äkta, att
man gärna förlåter henne de omisskännliga
drag av missroman, som här och där kunna
skönjas. Hennes längtan efter en idyll, vilken
ibland får en lätt parodisk anstrykning av
bukoliskt svärmeri, och hennes i våra ögon
alltför tårmilda patos falla även in under den
krigets Umwertung aller Werte, som ställer en
svensk recensent i ett så svårt dilemma.
Mer tillgängliga för kritik äro i så fall
komposition och teknik. Uppslaget med att låta en
handfull flyktingar undan kriget mötas i en
bisarr miljö, i detta fall ett pensionat, som
förestås av en originell rysk grevinna, erinrar
om Bromfield. Tyvärr äger inte Kathleen
Wallace dennes lätta handlag, och det hela
verkar därför betänkligt arrangerat, framför
allt mot slutet, då alla leker Sista paret ut, tills
ingen är oförlovad eller ogift så när som på
den gamla grevinnan.
Det i våra ögon värdefullaste i boken är
skildringen av barnen och deras ovissa
framtid. Pojken Budge, som börjar förvildas och
dagarna i ända ägnar sig åt en gammal
segelbåt, symboliserar sålunda ett av dessa
vardagsproblem, som kanske äro av större betydelse
än det mesta av vapenbullret. "Vem skulle
kunna upprätta ett vinst- och förlustkonto för
dessa år, under vilka tiotusentals barn ryckts
loss från sitt vanliga skollivs schemadikterade
regelbundenhet?" Töre Zetterholm
Om Norge
Norge forteller. Utvalget ved Helge Krog.
KF:s bokförlag 1941. 4: 75.
Norske folkeeventyr. Utvalget ved Helge Krog.
Forord av Fredrik Paasche. KF:s
bokförlag 1942. 4: 75.
Två behändiga och smakfulla volymer,
utgivna på Kooperativa Förbundets förlag,
påkalla uppmärksamheten ■— både i sin egenskap
av litterära konstverk och i sin egenskap av
budskap från Norge.
I "Norge forteller" har Helge Krog samlat
ett urval norsk novellistik från adertonhundra-
talets senare hälft och intill den dag i dag är.
Det har blivit ett imponerande vittnesbörd om
det överflöd av borna berättare som modern
norsk litteratur äger i kanske högre grad än
något annat nordiskt litteraturområde.
Bjørnson och Lie, Kielland och Garborg
möta oss först i den vackra boken; och sedan
följer ett sextiotal berättare av yngre
årsklasser, de flesta välkända och förtrogna också
hos oss: Heiberg och Nils Kjær, Kinck och
Olav Duun, Undset och Falkberget, Cora
Sandel och Magnhild Haalke, Hoel och Sandemose
— för att nu endast nämna några i den långa
sviten.
Vad som slår en svensk läsare som ett
grundläggande drag i denna norska berättarkonst är
dess självfallenhet, dess friskhet och
naturlighet, dess frihet från snirklade effekter. Ur dessa
berättares mun talar en folksjäl som är sund
och livsduglig. Det kan i detta sammanhang
inte bli fråga om någon ingående värdering
av de skilda prestationerna. Men det kan vara
tillåtet att understryka variationen och
färgrikedomen i det spektrum som här ställes oss
för ögonen. Det är i sanning en omväxlande,
kvalitativt högtstående och intressant läsning
en volym sådan som denna bjuder på. Och
eggar den och stimulerar till vidare strövtåg
på den norska litteraturens vidsträckta fält, så
har den fyllt en stor uppgift.
Asbjørnsen och Moes folksagor kunna, som
professor Fredrik Paasche konstaterar i ett
förord till ett likaledes av Helge Krog utgivet
urval "Norske folkeeventyr", i år fira
hundraårsjubileum. "Det var i 1342 norsk kritik blev
opmerksom på nogen små hefter ’Norske
folkeeventyr’ ved Jörgen Moe, en ung teologisk
kandidat, og P. Chr. Asbjörnsen, den ’evige’
student."
Geijer och C. A. Hagberg voro inte sena att
lovorda den oskattbara nationalpoesi som här
framlades. Och Jacob Grimm, om någon en
auktoritet, var inte mindre entusiastisk inför
de båda norrmännens editioner.
Det har ju gått så att dessa klassiska
sagosamlingar blivit lästa och älskade kanske mer
än någon annan litteratur i Norge. Hur
oefterhärmligt friska och levande stå inte dessa sagor
för många generationer, som de gått i blodet
på samma självfallna sätt som andra barn-
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
