Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Karl Asplund: Två dikter - Karolinskt gravkors - Hektor och Andromake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ASPLUND
Det blåser en nordan frisk och hård.
Den är god, ty den kommer från egen gård.
Och bladen sjunger till trots och värn:
Vi är av järn.
De sjunger till minnet av en, som dog,
och barn, som levde för väv och plog,
en sång, som stiger enslig och stark
ur egen mark.
HEKTOR OCH ANDROMAKE
När gamla Andromake kom till bykyrkogården i Delfi
en kall nyårsmorgon
med snål blåst från Phaidriaderna,
fann hon bland akantusbladen
kring Hektors fattiggrav
en liten smutsig stump
av det ljus, som hon tänt på Allhelgonadagen.
Det lilla hemmet på bergsslänten
stod kallt, mörkt, nästan tomt.
Fåren var alla dödade
— ockupation —.
Med styva fingrar
tog hon vara på ljusstumpen
och tände den framför Mariabilden.
Den brann bara med en liten blek låga,
men den var henne som ett stort ljus,
som strålade in i hennes hjärta
— en stilla, långväga
hälsning från Hektor . . .
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
