Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
men någon lång och förhäxad dag att minnas,
när varje ord var laddat med innebörd och
förväntan stegrad till olidlig höjd. Det är
tydligen på sådana minnen som författaren har
byggt sin älskvärda berättelse. Som ett
Schla-raffenland avspeglas i lantpojkens runda, naiva
ögon de väldiga saluhallarnas berg av
grönsaker och frukter i läckra färger — och
raderna av kalkoner, höns, grisar med apelsiner
i munnen och oxkroppar prydda med
järnekskvistar; lukten av söndertrampad frukt och
kork verkar underligt upphetsande, och
veckans kulinariska fröjder utmålas så
raffinerat alt man smått börjar undra om torftig
krigstid kan vara den psykologiska orsaken till
detta saftiga måleri av jordens goda.
"Den förtrollade resan" är givetvis ingen
bok för kollega Lundkvist och fordringsfulla
highbrows, inte heller, som förlagsannonsen
föreslår, för barn, ty de som själva är naiva
uppskattar inte naiviteten. Men för vuxna som
har lekfullheten i behåll kan den bjuda en rätt
uppfriskande förströelse. Den är
utomordentligt engelsk i sin lågmälda, excentriska och
ibland rätt barnsliga humor, och den är engelsk
också i detta vänliga intresse för djur och för
originella människor, vilkas livsprincip inte
precis heter marschtakt och ordning. En svensk
roman från liknande kretsar skulle lätt bli
småborgerligt trivial och bullersam, men här
råder en stillsam urbanitet i umgänget mellan
människorna som för tanken till litterära
traditioner. Hos oss kan man snarare i det moderna
radioreportaget från svenska bygder än i
småborgarromanen få så trevliga porträtt av
människor och deras tänkesätt som till exempel
Howard Springs kärleksfulla teckning av den
melankoliske djurvännen farbror Henry och
hans filosofi, utbildad i grubblande
tankfullhet framför ett akvarium med guldfiskar. "Låt
vattnet och växterna få tid på sig att lära
känna varandra", säger farbror Henry. "Det
ligger något i det. Jag är säker på att det
ligger något i det. Växterna tar något från vattnet
och ger någonting tillbaka. Det är ett givande
och tagande — upprättande av ett slags
jämvikt — ett samförstånd . .. Låt växterna och
djuren vänja sig vid ett lugnt utbyte, så blir
det ett bra hem för fiskarna." Ingen brådska,
ingen hast — det är kärnan i farbror Henrys
livsfilosofi. Margit Abenius
Bromfields senaste
LOUIS BROMFIELD: Floden stiger. Övers,
av Einar Thermænius. Bonniers 1942.
10:—.
Bromfields nya bok visar en oförminskad
vitalitet och berättarglädje, som tyder på att
han själv trivs med sina senare fäsörartade
alster. Med en förtjust aptit, som nog bottnar
i ett kluvet förhållande till hans puritanska
arv, målar han färgstarka och hetsande
scener, frossar i granna följetongseffekter och
låter sinnligheten genombryta alla
konventioner. Hans bok är romantisk, men ingalunda
på något anemiskt fördrömt sätt, utan på ett
glupskt och blodfullt sätt. Det är en
fantasivärld som skälver och blossar av lust, njutning
och äventyr.
Bromfield har nu lämnat det farliga Indien
och sökt sig tillbaka till det amerikanska
inbördeskriget, men den feberskimrande
tropikatmosfären har följt honom dit. Hans New
Orleans under ockupation av plundrande
nordstatstrupper är något ovanligt dekadant
och pittoreskt, i en tung lukt av dy och
parfym. Den motsättning han genomgående
utnyttjat är den mellan de kalla, penningglupska,
hänsynslösa New Engländarna och
Mississippilandets stolta, sinnliga, skönhetsdyrkande
människor. Hjälten, den unge majoren, står dock
över denna motsättning: en hetblodig
prakttyp från Norden, blänkande av fysisk charm,
en oemotståndlig förförare, besatt av sin
njutningslystnad, Han ger författaren rika
tillfällen att fördjupa sig i den bottenlösa
sinnlighetens kolorerade romantik. Han älskas
livsfarligt av en elegant bordellägarinna, kallad
La Lionne; han dyrkas av en otäck
generalska, som är den drivande kraften bakom
den korrumperade ockupationsarmén; han blir
förförd av en demonisk plantagebaronessa,
hemma i laster och voodookonster. Men den
rena flickan från Boston som efter de
otroligaste äventyr kommer dit tillsammans med
sin faster för att gifta sig med honom, hon
blir aldrig hans. Nej, anständigheten måste
också ha sitt och med en märkbar suck
uppoffrar författaren sin hjälte.
Till det festligaste i boken hör just den
fula fastern med sina emancipationsidéer och
-471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
