Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Johannes Edfelt: Sju dikter - Åskdigra kvällar - Arkaisk bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
ÅSKDIGRA KVÄLLAR
Åskdigra kvällar, broder, kan vi vänta:
i stiltjen skälver molnets grå membran;
urladdning hotar skogens minsta glänta,
och blixtens ångest väntar björk och gran —
Då ska vi, i en inre värld försjunkna,
vid askgrå fönster återkalla allt
som mättat oss och för vår blick vill drunkna:
vårgrönska, blomtyngd gren, en havsfjärds salt. . .
Rymdens cisterner ånga jättelika!
Kvällen blir blytung, kväljande och grå!
— Och ändå är det slutligt segerrika
som drömmens malva eller baldersbrå —
ARKAISK BILD
Vad ler hon mot? O, är det mytens ljus
som tände leendet på dessa läppar?
Ur åldrars tystnad ler hon — kände hon
en glans mot vilken solens är en skugga?
Var hennes dag som dagg och diamant?
Som bärnsten måste hennes kvällar varit.
— Ljusräddningsbragd i täta skuggors hav:
så är de flestas dag. Ledsagarinna,
o, att vi bländades i frostig natt
av dina läppars bud i gåtfull eldskrift:
det finns en källa, och dess sorl är frid,
det finns ett leende som aldrig slocknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
