Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Olof Lagercrantz: Dikter från mossen - Våren och den mördade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER FRÅN MOSSEN
VÅREN OCH DEN MÖRDADE
Hedniskt blodig, rykande av offer
vänder vårens röda sol tillbaka.
Isen smälter och en morgon stiger
ur kanalens svarta siam en haka.
Bröstet ligger fritt i vattenbrynet,
härmar livets rytmer, stiger, faller.
Starrens bleka sökarstänglar växer
tvärsigenom naket revbensgaller.
Tjälen har gått upp och spoven drillar.
Sländor saxar över sanka stränder.
Under vattnet slingrar näckrosstjälkar
omkring spolade och vita händer.
Knänas frossa, benens dödmanskyla
söker natens gröna täcke lindra
och när solens strålar träffar pannan
börjar ögats tomma glob att tindra.
Livets värme finns ej för den döde.
Han skall aldrig resa sig och vandra,
men i sång och syrlig doft kring mossen
får han andas stilla som vi andra.
Bara det att andas och med ögats
tomma hålor följa fågelsträcken —.
Solen lyser och han minns ej mera
stegen bakom, knivens bett och skräcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
