Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Gunnar Brandell: André Malraux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BRAN DE LL
Och även om inbördeskriget ännu för honom
mera är ett jättelikt äventyr än en politisk
tilldragelse, kan man dock lägga märke till, att
han redan här får tillfälle att skildra en seen,
som han återvänder till i sin sista bok:
beväp-ningen av folket. Ännu medan den
konservative generalen Tangs armé står framför
Kantons portar är man i Propagandans
källarvåning sysselsatt med att dela ut vapen åt
medlemmarna i de politiska organisationerna.
Gevären här, ammunitionen där, armbindlarna
där! De som fått vapen tågar därifrån och
besätter broarna -— ty i Kanton, där två
floder flyter samman, står kampen alltid om
broarna — och Tang slås tillbaka. Denna
utdelning av vapen åt ett folk, som i
mannaminne inte sett vapen i andra händer än
motståndarens, blir en symbol för befrielsen,
inseglet på den revolutionära emancipationen.
I centrum för skildringen står fransmannen
och sovjetagenten Garine, vilkens förflutna
tecknas i form av kommentarer till en engelsk
polisrapport. Han har organiserat den
kommunistiska propagandan, kontrollerar
fackföreningarna och poliskåren i Kanton och är den
ryske ledaren Borodins högra hand. Malraux
har tydligen intresserat sig mycket för denna
gestalt men egentligen bara lyckats få fram det
desperata och förbrända hos en människa,
vilkens behov av handling är nästan sjukligt.
En sådan handlingens fanatiker kan endast
skildras i sina handlingar, och det är möjligt
att Malraux i onödan ansträngt sig att ge en
inblick i hans psyke. I varje fall har han fått
fram något väsentligt för den egendomliga
mekanism som här regerar, då han låter
Garine berätta ett par episoder ur sitt
förflutna. Den ena en process hemma i Frankrike,
en löjlig och förödmjukande historia, som
liksom i symboliskt sammandrag gav honom
erfarenheten av hela samhällets meningslöshet;
den andra en ruskig sexuell upplevelse under
kriget. Garine är inte revolutionär på grund
av teorier, han är inte marxist och har inga
tankar på vad som skall komma att uppstå
efter revolutionen. För honom, den permanente
revolutionären, är revolutionen ett mål i sig,
och besatthet är formeln för hans förhållande
till dessa två overskyggande upplevelser, vilka
måste slå ut i handling och maktkamp. Det är
karakteristiskt att Malraux avför honom från
scenen innan det blir fråga om att skörda
segerns frukter. En sådan människa hör inte
hemma i segern, endast i kampen.
På sätt och vis en kinesisk motsvarighet till
denne europé är terroristen Hong, en begåvad
yngling, som lärt sig franska och engelska och
smakat på den europeiska kulturen. Han är
också besatt av en upplevelse som visserligen
kan ges en mera abstrakt formulering och en
större allmängiltighet: att livet inte behöver
vara så som det varit för honom och hans folk
i århundraden, inte bara hunger, lidande och
förödmjukelse. En erfarenhet som under
historiens gång då och då gjorts av vissa
samhällsklasser och som varit snabbare att slå
ut i revolution och terror ju plötsligare den
kommit på. Hong, som med denna erfarenhet
som grundval går till sitt våldsamma verk,
till-lämpar också en fullkomligt urskillningslös
terror. Han mördar även sådana som
understödjer den kommunistiska propagandan med
pengar, endast därför att de är rika. Han går
sina egna vägar och söker, för att använda
begrepp från en senare epok i Malraux’
författarskap, i revolutionen utlösningen av ett
personligt konfliktläge; alldeles som Garine.
Det kommer — naturligtvis, ty sådan är
revolutionens logik — till en brytning mellan dessa
båda, men Garine säger: "Aldrig har jag
förstått en fiende så väl."
"Les conquerants" kan betraktas som ett
reportage från en revolutionär epok och en
sensationsroman; men den ger två grunddrag
i Malraux’ författarskap, som för övrigt inte
saknar motsvarigheter i tjugutalets litteratur.
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
