Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Gunnar Brandell: André Malraux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BRANDELL
i hans utveckling. Visserligen finns alla hans
älsklingsämnen kvar: det krigiska modet,
tortyren, desperationen. Men det har kommit
något nytt till i själva värderingen. Bokens
första avhandling bär överrubriken
Apokalypsen och handlar huvudsakligen om de
anarkister, vilka under de första förvirrade dagarna
ofta blev ledande i kampen mot upproret, trots
att de endast beväpnades med revolvrar, under
det att de vanliga fackföreningarnas
medlemmar fick gevär. Dessa anarkister representerar
samma människotyp som tidigare Garine eller
Tschen: de som i den våldsamma handlingen
finner ett utlopp för hela sin personlighet, som
väntar sig antingen att revolutionen som sådan
skall lösa alla deras personliga svårigheter eller
att en ny värld skall födas ur revolutionens
kramp. Det lider inte tvivel att Malraux
fortfarande sympatiserar med denna romantiska
aktivism; men han vill inte längre stanna vid
denna lösning. Dessa drömmar om Ragnarök
— det har han nu insett — är alltför bundna
vid personliga konfliktlägen för att äga allmän
giltighet. Författarens talesman, Garcia, en lärd
som leder den revolutionära propagandan i
Madrid, talar klart avvisande om dessa
"apo-kalyptiker":
"Många människor väntar sig av
apokalypsen en lösning av sina egna problem. Men
revolutionen känner inte till alla dessa fördrag
som slutits med den, och går vidare..."
Revolutionen är en politisk handling, som
inte kan omskapa allting från grunden och inte
har någonting med den enskilde att göra:
"Handlingen kan inte tänkas i andra termer
än handling. Det finns inte någon annan sorts
politisk tanke än jämförelsen mellan en
konkret sak och en annan konkret sak, en
möjlighet och en annan möjlighet; inte en
organisation och en önskan, en dröm eller en
apo-kalyps."
Men invändningen mot denna Garcias
definition kommer genast från kapten Hernandez:
"Människan dör inte för annat än det som
inte finns ..." Det är Malraux egen
uppfattning från "La condition humaine":
"Allting för vilket en människa låter döda
sig går utöver det rena intresset och försöker
mer eller mindre att göra rättvisa åt
människans lott genom att grunda den i
värdigheten ..."
Men värdigheten är inte längre något mål;
motsatsen till förtryck är inte likställighet och
inte värdighet, det är broderskap. "Le temps
du mépris" var det första tecknet på att
Malraux icke längre hyllade värdigheten som ett
centralt begrepp; "L’Espoir" bekräftar detta
och stryker kraftigt under tanken på
broderskapet och samhörigheten. Malraux’ hjältar
har nu ett mål att kämpa för och brännas
inte längre sönder i sin egen handlingsmystik.
Étre och faire heter en avdelning i boken, och
utläggningen får vi av Garcia, bokens
outtröttlige, skarpsinnige teoretiker: "Kommunisterna
vill göra någonting. Ni och anarkisterna vill
vara någonting, av olika skäl." Malraux’
sympati står nu på deras sida som vill göra
någonting; ej ens hjältemodet är ett ideal som han
i sista hand kan stanna vid: "Det hjältemod,
som inte gör annat än efterapar det verkliga
hjältemodet, vinner inga resultat." Det gäller
nu inte längre, som i fallet Garine, kampen för
kampens egen skull:
"Apokalypsen vill allt, allt på en gång;
revolutionen vinner litet — sakta och ihärdigt.
Faran är att varje människa i sig bär önskan
om en apokalyps. Och att i striden denna
önskan efter en mycket kort tid leder till säkert
nederlag: ty genom själva sin natur har
apokalypsen inte någon framtid. Vår blygsamma
uppgift är att organisera apokalypsen."
Malraux behöver inte därför avskriva sin
kult av handlingen, ty den radikala politik han
företräder har ju sitt centrum i handlingen;
men den har disciplinerats. Det gäller
fortfarande att handla, men inte till varje pris.
Fortfarande skildrar han äventyr, men
äventyraren är inte något ideal. Man kan förmoda
522
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
