Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Carl-Gustaf Thomasson: Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-GUSTAF THOMASSON
lens sjuklighet, Sophie Pipers bortgång och
Carl Johans förolämpande misstänksamhet
bröto ned hennes krafter. Hon avled också
redan följande år några månader efter
gemålen, den 20 juni 1818, på Axel von Fersen
d. y:s dödsdag. I flera avseenden misskänd
och även till följd av sina skriverier
misstänkt av sin samtid kommer Hedvig Elisabeth
Charlotta att bli mer uppskattad av en
eftervärld. Hennes dagbok är i sanning ett
kungligt testamente till denna.
Äran av initiativet till den nu
fullbordade översättningen tillkommer den framlidne
högt förtjänte personhistorikern greve F. U.
Wrangel. Han föreslog på hösten 1897
dåvarande innehavaren av Ericsberg, den kände
politikern baron Carl Carlson Bonde, att
denne själv skulle sätta i gång med
översättningen. (Ett par brottstycken av memoaren
hade tidigare av honom publicerats på olika
håll, ett sedan översättningen för hans del
avslutats, 1908.) Så utkom 1902 första delen,
1903 den andra och 1907 den tredje och
sista av Bondes hand (han avled 1913).
Några år efter Bondes död återupptogs
översättningsarbetet av hans systerdotter fru
Cecilia af Klercker, född grevinna Lewenhaupt.
De sex av fru af Klercker översatta delarna
ha utkommit respektive 1920, 1923, 1927,
1936, 1939 och 1942. Efter den långa pausen
mellan 1927 och 1936 utkom sistnämnda år
sjunde delen med anslag från Humanistiska
fonden, och de två sista delarna ha åtnjutit
anslag även från Svenska akademien.
I en anmälan i denna tidskrift (IX: 5, 1940,
s. 395 f.) av näst sista (åttonde) delen av
den nu översatta dagboken såg sig
undertecknad nödgad att intaga en ganska kritisk
inställning till vissa sidor av översättningen
ooh redigeringen. I senaste häftet av Scandia
(XIV: 2, 1941, s. 165 ff.) har professor Axel
Brusewitz gjort sig det stora omaket att för
ett par år, 1809—10, som han särskilt mycket
sysslat med, ta en del stickprov ur det franska
originalet till dagboken, vilka han sedan
konfronterat med fru af Klerckers översättning
(del 8). Det resultat han kommit till är
nedslående för översättningens vidkommande.
Den visar sig nämligen för det nämnda
tidsavsnittet vara direkt felaktig i väsentliga
stycken och har dessutom åtskilliga
självfallet otillåtliga interpolationer. En forskare kan
aldrig i något avseende bygga på eller ens
med hänsyn till någon detalj lita till en
översättning med dylika uppenbara brister. Man
frestas återigen reflektera över översättningars
existensberättigande överhuvud, annat än som
ren nöjesläsning. En i alla avseenden korrekt
genomförd översättning kräver som regel stora
kvalifikationer. Hedvig Elisabeth Charlottas
dagbok är en jättedossier, som för en rätt
förståelse förutom oundgängliga språk- och
paleografiska kunskaper fordrar en ingående
kännedom om den behandlade tiden. Det är
sålunda ytterst få som kunna komma i fråga,
då det gäller ett dylikt översättnings- och
utgivningsarbete — och dessa utvalda ha
vanligen andra och viktigare saker att syssla med.
Litteraturhänvisningarna och personregistren
äro också mycket otillfredsställande. Dock
förefalla de av baron Bonde översatta tre
första delarna vara bättre i samtliga här
berörda avseenden än de följande. Detta måste
tyvärr sägas i sanningens intresse och det är
av olika skäl djupt att beklaga, bl. a. därför
att det här är fråga om vårt lands främsta
memoarverk. Baron Bonde övervägde att utge
dagboken på originalspråket; därigenom hade
den emellertid knappast nått flera än dem, som
i alla fall ha tillfälle och möjligheter att ta del
av originalet. Den översatta dagboken kan
alltså på sin höjd användas som uppslagsbok
för de av dess väldiga materia verkligt
intresserade, som en vägvisare till originalet. För
övriga läsare spelar otillförlitligheten givetvis
mindre roll.
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
