Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Nya revytidningen Taggen. Nya Teatern.
Andra årgången av revytidningen Taggen
charmerar kanske inte riktigt lika mycket som
den första, vilket ju kan bero på att den inte
i samma grad har nyhetens behag. Staffan
Tjern eld har trätt tillbaka som huvudredaktör
och Per-Axel Branner har i stället slagit ut
spaltutrymmet på ett större antal -medarbetare.
För de flesta kupletterna står Gardar Sahlberg,
som är rapp och rolig men slår litet orent när
han eftersträvar en uppbyggligt kritisk tendens.
Verskåseriets virtuos Alf Henrikson bidrar
bland annat med en monolog till månen, som
är kvick och fri från den sentimentalitet som
eljest brukar ägnas denna himlakropp. Av de
lyriska mellanspelen, som äro ett så sympatiskt
inslag i Branners revyer, blev Gullbergs "De sju
dödssynderna" ett suggestivt regi- och
dansnummer, medan Josef Kjellgrens presentation
av de tre överlevande sjömännen från
"Stureborg" gjorde intryck just genom sitt enkla,
frasfria framförande. Det var ett stycke ny
svensk arbetardikt, där sången och lyriken bröt
igenom det nakna reportaget på ett mycket
vackert sätt. Sketcherna voro av ordinär
kvalitet, men Nils Bohmans om den ryska
interneringsfången hade en extra tillsats av
konstnärlig grotesk. Av de uppträdande drog Järrel
som vanligt tyngsta lasset och lade i dagen en
överdådig maskeringshumor. Utmärkta insatser
gjordes även av Dagmar Olsson, Nils Kihlberg,
Willy Peters, dansösen Birgit Cullberg och den
nytillkomne Anders Ek, som bland annat
framsade den norska kampdikten "Å, döde
kamerater, de kuer aldri oss" på ett sätt som inte
kunde förbättras. "Taggen" har otvivelaktigt
med sin snabba rytm och medvetet
provisoriska scenarrangemang (som om polisen när
som helst kunde göra razzia) och sin
förtroliga ton av slutet sällskap funnit den
revyform som bäst passar till tiden. Och den är
fri från schablon och inkörd jargong. Väl
mött, kollega!
Film
Gula kliniken. Ivar Johansson. Lux.
Inspelad under läkarkontroll på ett manus
av Ivar Johansson efter en roman av Maja
Björkman är denna litet sävligt lunkande,
solitt hantverksmässiga svenska film ett
inlägg i abortfrågan. Gula kliniken är den
gyne-kologiska avdelningen på ett
Stockholmssjukhus, där Arnold Sjöstrand är sköterske- och
patientavgudad läkare, hundraprocentigt
pliktuppfylld men med en glimt i ögat och alltid
det rätta ordet till rätt person. Det strömmar
in fall till kliniken, kvinnor som vill ha barn
aborterade, kvinnor som redan aborterat och
måste opereras, varvid några räddas, andra
inte. Den biologiska och sociala
olämpligheten av aborten exemplifieras i vart och ett av
dessa fall. De som av läkaren övertalas att
bära fram sitt barn bli utomordentligt
lyckliga, de som framhärda råka illa ut. Något
annat kan man ju heller inte begära av en
film som skall göra propaganda mot ett
sam-hällsont. Men djupare in i abortproblemet
tränger filmen inte. Den ger den
samvetsgranne läkarens synpunkt, vilken ju måste
vara att varje frisk kvinna som under icke
kriminella omständigheter råkat i grossess har
skyldighet att framföda sitt barn. Men man
kan diskutera om det inte varit lovvärdare att
på sakernas nuvarande ståndpunkt angripa de
samhällsförhållanden och betraktelsesätt som
gjort aborterna så oerhört vanliga. Man kan
nämligen inte som vanlig medmänniska
bestrida att det alltjämt för många är en olycka
att få barn och att den ogifta moderns
situation i vårt samhälle inte är sådan att den
alltid blir uthärdlig genom ens det mest
väl-skapade barn.
"Gula kliniken" är heller inte från sina
egna utgångspunkter en helt logisk film. I ett
av de demonstrerade fallen är det fråga om
en barnrik familj, där fadern är alkoholist
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
