Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ningar mellan Ryssland och Förenta staterna
om nytt handelsavtal, om betalning av
Keren-skij regeringens amerikanska skulder — ett
outslitligt problem, som väl nu likviderats —
och liknande angelägenheter. Men Davies hade
knappast hunnit fram till Moskva förrän han
fann, att en realistisk diplomati måste ha
vidare perspektiv på Ryssland än hans gamla
vänner Sumner Welles ooh Owen D. Young.
Redan på genomresan i Berlin noterar Davies
ett som han finner "intressant" uttalande i en
tysk tidning med det för en nordbo tämligen
triviala innehållet att demokratierna äro
bolsjevismens hantlangare och dömda till
undergång. Davies gör den befogade reflexionen att
dessa ord "snarare tyda på erövringsanda än
önskan om fredlig uppgörelse i Europa".
Visserligen försöker han till en början inbilla
Litvinov att det borde vara en enkel uppgift
för den europeiska statskonsten att
åstadkomma en uppgörelse mellan England,
Frankrike, Ryssland och Tyskland, men snart
finner han att den tyska statskonsten utesluter
varje annan uppgörelse än uppgivelse.
Redan 1937 kastar
Münchenöverenskommel-sen sin skugga framför sig: Litvinov fruktar
att England och Frankrike med uteslutande av
Ryssland skola etablera en tids skenbart
samförstånd med Tyskland. Davies noterar att
efter en dylik débåcle för Litvinov vore det
inte uteslutet att en "realpolitisk union" skulle
komma till stånd mellan Ryssland och
Tyskland. Det kunde onekligen synas paradoxalt att
ett närmande mellan Tyskland och
västmakterna skulle leda till ett tyskt-ryskt samgående,
men Davies anser likväl att en dylik
eventualitet "ligger fullkomligt inom
möjligheternas gräns".
Under Davies’ ryska ambassadörstid
utspelades tre viktiga händelseförlopp, vilka nära
sammanhängde med varandra och vilkas
egentliga innebörd mer eller mindre
missförstods av hela den s. k. världsopinionen. Det
gäller Moskvaprocesserna, femårsplanens
forcering ooh den ryska utrikespolitikens
omsvängning mot nationell isolering. Processerna
betraktades ju i allmänhet som ett slags
stalinistisk huggsexa på gamla ovänner och
rivaler. Davies hävdar på goda grunder att det
var fråga om en serie av konspirationer och
tvivlar inte på att utländska intressen voro
engagerade. Det rörde sig enligt författaren
om en blandning av militär bonapartism,
doktrinär bolsjevism och vad som numera
kallas femtekolonn-aktivitet. Lenin hade 1918 inte
dragit sig för att ge efter för det wilhelminska
Tyskland, när han ansåg att det gagnade hans
verk, och hans lärjungar trodde sig nu kunna
göra om hans schackdrag. Men de krossades
av den stalinska nationalismen. Med tanke på
den verksamhet som efter de tyska angreppen
presterats av så kallade nationella element
i andra länder, en verksamhet varav hittills
intet spår kunnat skönjas i Ryssland, faller det
sig svårt att motsäga Davies, när han påstår,
att det bland annat var Rysslands femte kolonn
som sköts 1936—38.
Om Moskvaprocesserna kunna betecknas
som en ganska ruskig ingrediens i den ryska
beredskapen, så var den forcerade
industrialiseringen ett mera imponerande symtom.
Femårsplanerna betraktades ju utanför Ryssland
i regel med den största skepsis; deras
resultat, som ofta sades vara ett enda gigantiskt
fiasko, kunde på sin höjd betygsättas som en
kvantitativt imponerande men på något sätt
suspekt prestation. Man skulle kunna prestera
lass av tidningsartiklar om nedröstade
masugnar och trasiga traktorer. Davies nöjde sig
inte med hörsagor och statistik utan gav sig ut
— och tilläts att ge sig ut — på långa
turnéer till de nya industricentra. Och då förstod
han, att här försiggick en teknisk
upprustning av sådana dimensioner att en sporadisk
ineffektivitet inte kunde hindra en ny värld
från att växa fram. Han förstod också, att
det var militära hänsyn, som lågo bakom det
forcerade arbetet — troligen hade Ryssland
utan de sista tio årens industrialisering
besegrats på ett par veckor. Ryssarna utnyttjade
tiden, "medan England sov" för att citera
Churchill. Davies inte bara etablerade kontakt
med den ryska industrin, han satte sig också i
privat förbindelse med de ledande männen och
var snart inne i ett givande meningsutbyte.
De andra diplomaterna iakttogo med
chockerad häpnad den amerikanske ambassadörens
okonventionella framfart, det var tydligen något
av en princip inom Moskvas corps
diplomatique att inte umgås med bolsjeviker i
onödan. När Davies sedan lämnar Ryssland och
redogör för sina observationer möts han med
-564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
