Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Pehr Henrik Törngren: Den yttre och den inre Charles Morgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK TÖRNGREN
tas eller övervinnas. Kärleken är inte
ensamhetens motpol och gemenskapens födelse; den
är en annan form av ensamhet — en
passionerad hängivenhet inför den inre visionen.
När en mans och en kvinnas samtidiga
gripenhet av detta tillstånd tar sig det uttrycket att
de är tillsammans — nära varann eller vitt
åtskils —, då först kan man tala om att de
älskar. Man bör kanske inte ens kalla det att
de älskar varann.
I "The Voyage" är Barbet ooh Thérese på
sätt och vis det mest omaka par som tänkas kan.
De har knappast någonting gemensamt.
Barbet uttrycker det i sina tankar så här:
"Vi är varelser som är nästan främlingar för
varann, utom när vi antingen är alldeles för
oss själva eller också åtskilda. I sällskap med
andra människor framträder bara våra
olikheter; det är som om vi själva — de delar av
oss som känner varandra — blir nertystade."
Ändå är dessa två människor andligen
besläktade. De har samma allt annat överskuggande
sanningslidelse och klarhetsbehov. De är i
samma mening intensiva, de har samma
känsliga sätt att se, samma inre livstempo
snabbare än andras. De har samma förmåga att
inte acceptera det främmande, att känna sig
trängda och betryckta och i fara att
underkuvas när de yttre tillfälliga tingens värld är
på väg att invadera dem. Utåt har de
knappast någon likhet. Barbet lever till det yttre
stilla, eftersinnande, utan kvinnor, därför att
han håller fast vid sin vision. Thérèse lever
i en karusell av människor och upplevelser,
följer sina impulser, har dussintals män —
därför att hon håller fast vid sin. De två är
samma andas barn.
Morgans förnämsta styrka brukar eljest
vara hans förmåga att skildra den själsliga
terrängen, jordmånen, människans natur, men
däremot inte själsförloppen, förändringarna
inom samma natur. Till det läsvärdaste och
fruktbaraste i hans produktion hör ändå hans
skildring av hur Barbet och Thérèse drivs
tillsammans även i yttre mening. Barbet skulle
bara behöva räcka ut handen för att få
Thé-rèses kropp och, för all del, även åtskilligt
av hennes själ; ändå kan något sådant aldrig
falla honom in. Det är inte bara det han vill
ha; han vill ha henne hel och hållen, hennes
väsens kärna, henne själv. Därför skulle han
inte ha någon glädje av att försöka sig på
genvägar. Han har att vänta — på att tiden
skall bli mogen, och på att han själv skall bli
mogen för handling. Han är allt annat än
säker på att inte mista henne, men den risken
måste tas; det finns ingen annan väg. Det går
inte att handla mot naturen (eller Vår Herre,
om man föredrar det uttrycket); den avgör
hur det kommer att gå. Detta är som synes
ingenting annat än fatalism.
Därmed upptäcker vi slutligen ännu en
bestämning hos detta skenbart så odefinierbara
begrepp singleness of mind: ren och
oförfalskad ödestro. Men det är en fatalism helt fri
från oriktiga och onödiga påhäng. Eljest
brukar människor tro att insikten om det
oundvikligas oundviklighet medför sådana
konsekvenser som t. ex. att man måste tycka att
ingenting tjänar någonting till och fördenskull
slå sig ner med händerna i kors, eller att man
måste avsvärja alla önskningar och
förhoppningar och i stället ägna sig åt sval
resignation, och så vidare. Morgan är alldeles för
klartänkt för att följa med i dylika tankens
irrgångar.
Man kan i hans böcker spåra hur han steg
för steg drivits fram mot sin ståndpunkt.
Redan i "Portrait in a Mirror" finns det bland
annat några minnesvärda rader som visar att
Morgan tar mer sikte på människans väsen
än på hennes handlingar, mer på vad som
sker med henne än på vad hon gör:
"I livet, och särskilt i den första ungdomen,
finns det dagar av avgörande betydelse från
614
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
