Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
till skillnad mot vår egen tids förträfflighet är
också rätt tvivelaktig. Den hederskodex, som
gällde för Gould och den unge Morgan, verkar
föga föråldrad: "Om du stjäl fem miljoner och
en järnväg så är du ett finansgeni, men om du
tricksar på en kapplöpning så är du värre än
en mördare." Såsom ofta är fallet i komedier,
äro replikerna alltför kvicka för de personer,
som ha att framsäga dem. Karaktärsteckningen
är ojämn. Hjälten är lika onyanserad som den
hedervärde Tom Mix, medan däremot
hjältinnan och framför allt hennes melankoliske
dvärgbetjänt höja sig över cowboyfilmernas
plan. Töre Zetterholm
JAN MENS: Människor utan pengar.
Översättning av Gunvor Björkman. Norstedts
1942. 7: 75.
"Människor utan pengar" är en adekvat
titel för denna roman om småborgerlig misär
i Amsterdam. Möbelsnickaren Jagtman
kommer att uppleva alla den ekonomiska krisens
verkningar: arbetslöshetens spöke grinar snart
mot honom. Det blir den vanliga och trista
liistorien om stämpling, folkköket, pantbanken.
Och som slutvinjett fattigbegravningens tristess.
Bokens sens moral kan man återge med ett
yttrande av den prövade snickarhustrun: "En
fattig människa är lika litet värd som ett ruttet
kålhuvud hos grönsaksfrun ..." Skildringen
bär alltigenom sanningens prägel, och de
människor, författaren ger en bild av, äro inga
blodlösa marionetter. Särskilt fäster man sig
vid teckningen av pojken Japie: där har Jan
Mens åstadkommit ett mycket levande porträtt.
Om man ändå inte kan tillmäta denna bok
någon större litterär betydelse, beror detta
på den bristande originaliteten i författarens
grepp om ämnet. Man tycker sig ha läst sådant
som detta ganska många gånger förut. Med
en viss suggestivitet är likväl själva atmosfären
över Amsterdams bakgator ooh fattigkvarter
återgiven. Översättningen är det inget fel på.
Johannes Edfelt
MIHAIL ARTSYBASJEV: Ryskt blod.
Översättning av Ivan Faludi. Federativ
1942. 3: 50.
Översättaren av denna ryska novell, Ivan
Faludi, lämnar i en inledning en översikt av
de författare, "som räddade det ryska sökandet
över till det 20: de århundradet". Till dessa
eldbärare vill han först räkna Meresj kovskij,
Gorki, Andrejev, Tjehov och Artsybasjev.
Mången ville väl invända mot rangordningen.
Meresjkovskij har i Västeuropa starkt
överskattats — medan en författare av sådan rang
som Kuprin blivit alltför litet känd.
Artsybasjev har i Ryssland spelat rollen av
en D. H. Lawrence: hans inflytande var på sitt
håll inte mindre än engelsmannens. Det var
framför allt med den också till svenska
översatta romanen "Sanin" han kom att spela
rollen av en driftlivets apostel.
Hans nu översatta novell, "Ryskt blod",
daterar sig från 1917. Med utgångspunkt i en
kärlekstragedi — brodern förälskar sig i
broderns hustru och förvecklingarna sluta med
brodermord — ’har han tecknat en i mörka
och lidelsemättade färger hållen bild av den
ryska människan i hennes slöa förnedring. Det
formar sig till en samhällsanklagelse, virtuost
framförd av åklagaren vid rättegången efter
mordet. "Först en lidelsernas meningslösa,
vilda orgie, sen ett osäkert letande efter någon
utväg för det förgiftade livet och till sist
antingen självmord eller bikt och självtuktan.
Någon annan lösning av problemet känner den
ryska själen, den ryska människan knappast",
heter det i denna domedagspredikan. Ä jo:
kanske ändå. En senare historia har bevisat det.
Den lilla berättelsen förtjänar att
uppmärksammas både som litterärt konstverk och som
dokument om ryskt liv. Johannes Edfelt
STEFAN SZENDE: I guldels trollkrets.
Bonniers 1941. 11:—.
Dr Szendes insats i förra vinterns
populär-bildning hör till de böcker, som skrivs med
utgångspunkt i en god idé och i allmän
händighet. Att göra guldet till hjälten i en
histo-risk-ekonomisk världsroman, att skriva guldets
monografi halvt för ro skull, är väl funnet.
Tyvärr har dock händigheten inte räckt till i
några viktiga hänseenden.
Att författarens svenska språk- och
stilsinne är i underkant är beklagligt men kunde
ju avhjälpas med lämpligt samarbete. En
sådan kansligermanism som genitivattribut i
korrelatställning bör inte få passera.
Väsentligare är att stilen är flera grader
överexponerad. Det är fråga om en mellaneuropeisk
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
