- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
680

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Örjan Lindberger: Fem brev från Hjalmar Bergman till Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖRJAN LINDBERGER

för en auktoritet, så tog Ni fel. Min vördnad
gällde endast Ellen Key.

Ty hos en auktoritet söker man ju endast
stöd för det, man själf önskar, under det att
tankar vinna välde, vare sig man vill eller ej.
Och det var för Edra tankar, jag tackade och
tackar Er!

Ni önskar, fröken Key, att jag skall tala om
mig själf. Jag hoppas, Ni vet, hvilken risk Ni
löper! Ty att be en ung människa tala om sig
själf, det är som att släppa lös en välsmord
speldosa med evighetsfjäder och med några
få melodier, som rusa i ett ständigt
fånga-din-egen-svans. Men jag tröstar mig med, att Ni
när som hälst kan kasta "speleverket" på elden!

Jag är född denna höst för jämnt 21 år
sedan i Örebro, en stad hvars enda goda är
dess vattenledningsvatten. Min far är kamrer
i dess sparbank, en begåfvad och energisk
människa, som förskaffat sig relativt goda
inkomster, hvilka han samvetsgrant spenderat på
och för sina tre barn. Om Ni så sökte med ljus
och lykta, skulle Ni aldrig kunna finna några
mer allt-uppoffrande föräldrar än mina.

Vid 4-års ålder började jag en
predikoverksamhet, framför allt riktad mot min
älsklingssynd, högmodet. Jag verkade med stor
framgång bland min mors tjänsteflickor; en af
dem flydde till frälsningsarmen för att undgå
de straff, hvarmed jag hotade.

Sjuårig skref jag psalmer af tvifelaktig
form, stafning och ortodoxi. Sedermera kommo
de improviserade dramerna, som dock fingo
ett snöpligt slut, då min syster-motspelarinna
icke hade tillräcklig själsstyrka att uthärda
all [a] strypningar och öfriga hemskheter.

Slutligen skrifvaresjukan, som alltsedan rasat
med oförminskad häftighet.

Föröfrigt har jag varit och är utan vänner,
snart sagdt utan bekanta; en tråkig enstöring
med en ovanlig förmåga att få folk att gäspa.
Jag refererar till flickorna Lindberg!

Och likväl har jag själf aldrig tråkigt. Ty
under den djupaste tystnad styr jag med stor
vishet det största af riken. Ett rike, som jag
upptäckt, jag vet ej när. Ett rike där min vilja
sker. Endast min. Ja, jag talar icke symboliskt.

Och ljuger icke heller.

Då jag var femton år reste jag med min
far i västra Tyskland; jag var för ung eller
åtminstone för dum att ha någon positiv nytta
däraf. Samma år fick jag ett underbetyg, som
retade mig. Jag slutade skolan och tog vid
sexton år studenten som privatist.

Samma sommar gjorde min syster och jag
en resa, hvaraf jag nu känner mer nöje än
nytta. Men hvar har nöjet sitt slut och
nyttan sin början? Vi reste
Dresden—München—Oberammergau 1900! — Wien — Prag.
I Dresden träffade jag en rysk student, som
lärde mig känna Gogol, Turgenjew,
Dosto-jewski och Schopenhauer. Ryskt!

Var sommaren rolig, så gud skydde mig för
hösten!

Jag kom till Upsala för att studera filosofi.
Och jag fann professorerna Geier och Burman.

Kanske äro de filosofer af stor förtjänst;
men hvarför då så ovanligt skickligt dölja sig
bakom professorn-åsnan? Eller var jag själf
en ungdomlig åsna med för finskinnad mule
för ett så stelt foder?

Likagodt, det höll på att bli Werther; n. b.
utan Lotte!

Hvad som höll mig uppe, var, att jag träffade
en verkligt intelligent människa. Och —
mira-bile! — en filosof! Det var docenten Hans
Larsson — numera professor i Lund. Jag hade
gärna velat blifva hans lärjunge, verkligen
lärjunge — icke lärling, men jag blef det icke.
Kanske därför, att jag var för blyg. Ty Ni må
tro, att öga mot öga är jag grufligt blyg!

En sak i Upsala: jag fick af en bekant, en
högkonservativ tok af Hjärnes skola!, låna
herr af Wirséns "Ellen Key och hennes verk".
Ett sannolikt ganska enastående arbete, ena-

680

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free