Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
goda viljan att hjälpa livet är alltid lovvärd,
men i detta fall är det något fel med den goda
viljan. Den ser allt för enkelt och tar allt för
lätt. Det hjälper inte med att blåsa på allt det
myckna som gör verkligt ont och säga att nu
är det bra, inte heller med bekännelser av
peccadillos och vänliga vinkar om lättaste
sättet att leva.
Boken kan rubriceras som en avancerad
flickbok av oxfordtyp.
Gunnar Ekelöf
NILS BRANTZEG: Innan sol går upp.
Översättning efter författarens manuskript
av Hilding Östlund. Norstedts
1942. 7:50.
Nils Brantzeg är en ung norsk författare,
som i sitt hemland främst gjort sig känd som
lyriker. Hilding Östlund har översatt hans
första roman från det norska manuskriptet
och givit den en tolkning, som är
lättflytande men vanprydes av åtskilliga norvagismer.
"Innan sol går upp" skildrar en ung mans
uppväxt och första ungdomsår och är en
förbluffande ojämn produkt, som har sin svaghet
i det episka, sin styrka i det lyriska och
dramatiska. Långa partier, framför allt i första delen,
äro torrt referatmässiga och ha ingenting med
konstnärlig livsskildring att göra. Men mellan
dessa döda stycken glimmar det till en het
lyrisk känsla, en förtätad och dramatisk
episod: glasrutan som pojken krossar för att
släppa ut den instängda fjärilen, historien med
den förstående läraren, simhoppet från Branten
med den efterföljande erotiska episoden, och
så vidare. Vad Brantzeg verkligen förmår, det
visar han i romanens andra del, där det på
en gång festliga och allvarliga porträttet av
den förfallne poeten Konrad är en överdådig
karakteristik av en särpräglad människa, och
där hela skildringen av huvudpersonens
uppslitande bohemtillvaro stegras till en intensitet,
som för ut på tragikens djupa vatten. De fint
nyanserade och ömsinta kärlekshistorierna ha
en lyrisk ton, som dröjer sig kvar i ens sinne.
I allt sådant röjer sig konstnären; desto
starkare blir kontrasten mot sådana svagheter som
bilden av den tyranniske fadern, vilken aldrig
blir mer än en rytande teaterbov, eller
yrkesreportaget från bokhandelsdisken med dess
ansträngda satir. Nils Brantzeg tycks vara
begåvad med ett starkt temperament, och när
han skriver på det, når han högt; när
temperamentet inte är med, misslyckas han rätt
ordentligt.
Holger Ahlenius
FREDRIK BÖÖK: Det eviga Ryssland. Fritzes
1942. 7:75.
Under titeln "Det eviga Ryssland" har
Fredrik Böök utgivit ett häfte, vars huvudsakliga
innehåll är ett referat av de viktigaste verken
av den ryske romanförfattaren och novellisten
Nikolaj Leskov, för svenska läsare känd
förnämligast genom de båda berättelserna "Den
förtrollade vandringsmannen" och "Den
förseglade ängeln". Enligt Böök skulle Leskov
bättre än de övriga stora ryska författarna
tillhandahålla en nyckel till den ryska folksjälens
hemligheter. Sant är, att han är en i
konstnärligt avseende utomordentlig skildrare av ryskt
folkliv, huruvida djupare och mer klarsynt än
exempelvis Dostojevski eller Tolstoj kan
likväl vara ett tvistefrö. I varje fall är det
ovedersägligt, att han var den mest reaktionäre av de
tre. Ur den bild av ryskt liv, som Leskov ger så
konkret och åskådligt, drar Böök starkt
generaliserade slutsatser om rysk psyke. Vad blir då
lösningen av denna ekvation? Sådan Leskov
skildrar ryssen är han en både lat och sadistisk
varelse, både förslagen och naiv — men han
kan också visa prov på godmodighet, humor
och självuppoffring. Sådant låter naturligtvis
säga sig — men ungefär detsamma låter säga
sig om många andra folk. Abstraherad från
den konkreta verkligheten blir denna byggnad
av allmänna folkpsykologiska slutsatser
bräcklig och angripbar. I fråga om den ryska
"sadismen" — Böök gör ett stort och effektfullt
nummer av den hos Leskov i "Den förtrollade
vandringsmannen" skildrade "prygeldomen" —
kunde rättvisligen tilläggas, att ryssarna i
senare tid tydligen fått raffinerade och
systematiskt arbetande lärjungar på närbeläget håll
— av skilda skäl kan anmälaren inte här
närmare ingå på det kapitlet.
Johannes Edfelt
CLAES KRANTZ: Gestalter från kusten. Natur
och Kultur 1942. 10:—.
Det är en lika trist som oundviklig företeelse,
att våra landskaps särart håller på att
försvinna. Att Bohuslän varit att räkna till de
mest originella, är man nog rätt ense om, och
man är därför tacksam att få det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
