Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Sivar Arnér: Skon som krigaren bar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKON SOM KRIGAREN BAR
nämnde till och med vilka fredsvillkoren skulle
bli.
Till sist gick han huset runt, tittade och lyfte
och flyttade om. När han fick tag i en bibel
tvärstannade han och spände sina kalvögon
i Joel:
— Hör han, han tänker väl inte ställa till
något sattyg i stället?
Joel stod med ett läderflak i handen, gjort
av rejälaste skylt. Men han mätte inte längre,
han stirrade på lakejen.
— Han ska veta att vi har ögonen på
honom, mössa där! Det är känt vad han går
för!
Lakejen nickade beskäftigt som en hackspett,
och hans vita stångpiska gippade. Han
stannade stadigt framför Joel.
— Hörde han vad jag sa?
Joel gurglade fram några ljud. Hans tunga
våndades i den trånga gommen, det knutade
sig i hans tinningar och inne bland skägget.
Mest komiskt var dock hur han vände på de
gamla röda ögonen. Lakejen skrattade och fick
igen sin värdighet. Den nedersta rockknappen,
som han knäppt upp, knäppte han. En sotflaga
hade fastnat på ärmen. Den smäckte han bort.
— Sa jag när de ska va färdiga? frågade
han. Nå, på lördag! Inte en dag senare!
•»
När lakejen slängt igen dörren efter sig så
det fladdrar i röken, lägger Joel sakta tillbaka
lädret på laven. Han ställer till rätta efter
lakejen och tar upp bibeln från golvet. Efter
hand är stugan ordnad och stilla igen.
Det brådskar inte längre med grevens
stövlar, har lakejen sagt. Men Joel har bara några
småtag kvar, han vill göra dem färdiga. Längst
upp ska de brämas med filt, och i trissan på
sporren behövs en gnutta talg.
Skymningen kommer tidigt när man är mitt
i vintern. Joel kryper ner på golvet och blåser
eld i glödhögen igen. Han värmer resten av en
soppa och reder till några kolbullar. Sen bör
han ta itu med baronens stövlar, det är bara
fyra dar till lördan. Men han lägger sig under
sin fäll på laven och ser på hur elden efter
hand slocknar ner.
Borta på väggen syns ännu Jan Anders’ röda
orm, som en pisksnärt.
Stallknekten sadlade inte hästen i tid åt
baron, sa lakejen. Och baron blev sint och
gav honom av ridspöt. Han fick ett rapp
tvärsöver ansiktet. Stallknekten är bara pojk, han
har rätt tunt skinn ännu. Och nu går han och
är svullen tvärsöver, som om han hörde till de
överkryssade, dem som inte får räknas med,
dem som man ska ta förbi när man samlar in
de riktiga, de som hjälper baron.
Joel vet hur baron ser ut, lakejen har
beskrivit honom. Baron har fötter som är ett
halvt tum längre än grevens. Och grevens är
inte små. Baron är plattfot, och hos vanligt
folk är det ett lyte, men hos baron hör
plattfoten bara till det kolossala. Baron har en
bringa som berg. Baron brukar slå näven
i bordet när han talar. Baron har nedlagt fem
fiender och ska nedlägga femton till.
Fienderna fruktar baron, men svenskarna beundrar
honom. Greven beundrar baron, tjänarna
uppoffrar sig för baron, grevinnan, den raka och
goda grevinnan, hon är förälskad i baron.
Ska inte Joel också?
Och vill han inte, så ska han komma ihåg
att på kinden har baron ett sabelärr, på
vänster kind, violett till färgen. Och så mycket
kött har skurits bort att det går som en vall
och en vallgrav tvärsöver kinden och slutar
med en blåsvart senknuta. Sådant är barons
ärr, Joel vet det. Den svåraste fångknekten
i Karlskrona såg också så ut.
Då begriper Joel ändå att lakejen ljuger.
Lakejen säger att baron ska resa till Turkiet
i stövlarna som Joel ska göra. Men en kurir
till sultanen måste ha karduanläder, inte grov
ross, och kristna kors av marokäng inlagda
767
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
