Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Sivar Arnér: Skon som krigaren bar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIVAR ARNÉR
De står där borta på laven och väntar bara
på trummorna, så de får visa vad de duger
till. De skrattar med hela sitt breda gap:
frommingen bad böner medan han skar till dem,
men så snart de kommer utanför hans stuga,
så ska de gå för djävulen.
Gluggarna börjar ljusna, dagningen
kommer, men Joel ligger länge kvar under fällen
i sitt hö. Han vågar aldrig tigga bönderna om
halm till sin låve, men han skär gräs på en
mad långt borta och bär hem det. Och han
blandar upp det med ormbunkar för frossans
skull. Men nu stannar han inte kvar på laven
därför att höet är så mjukt. Han är svullen
och stel, han tycker att han är på väg att
förstenas, och han vill förstenas. I denna värld
kan han ju inte längre leva.
Fram emot middagen sitter han dock och
täljer pligg. Han täljer ur torrt eke. Han täljer
pligg av eke, fast andra har fur. De påstår man
behöver inte bättre. Men eke är mer gediget
än fur, och därför vill Joel tälja pligg av eke.
Han formar spets efter spets, högen växer, han
lägger pliggen i en noggrann flo, som vedträn.
Slutligen rasar flon. Då plockar han ner
pliggen i en ask, fortsätter att tälja, har snart
asken full och ställer upp den på laven. Sen
täljer han vidare för att ha några framme på
tavlan. Till sist har han pligg för fyra fem
par skor.
På kvällen ger han sig ut i skogen till sina
snaror. Vinden har ökat och gått över på norr,
himlen är gråblå, i väster driver några tunna
skära moln. Men snön ligger stilla, den skarar
sig. Joel fryser. Han har fårfällen över axlarna
och håller igen den framför bröstet med valna
och knöliga händer, tårarna kyler på kinderna,
och näsborrarna frostar sig.
När han kommer fram flaxar en ripa i en
ögla. Den har sparkat sig ner till bara marken
och sprätt ut granbarren över snön. Ena vingen
har den knäckt, men den flaxar vinande med
den andra och kluckar halvkvävt. Han kan
knappt få fatt den, stelryggad som han är.
Men när han sen står med den stelnade
kroppen i handen och huvut hänger ner över
hans handled, då förstår han att han inte mer
kan snärja ripor. Det står ingenstans i skriften
förbjudet att jaga, ingenstans i nya
testamentet, men ingenstans står heller om Kristus
och apostlarna att de dödade ett djur. De
kastade ut nät och fiskade, nämnes det, de
stack väl pinnar i gälarna, de också, då. Men
en ripa ute i skogarna, den är förmer än en
fisk. Den lever ensam, och den ena ripan är
inte den andra lik. Den får sina ungar, den
har två ben att gå på, den har rött blod som
en människa, den blinkar. En ripa har man
inte rätt att döda.
Men han behöver sina snaror för att leva.
Han måste hålla sitt eget liv vid liv med ripor
och tjädrar och harar. Han har lärt sig hur
han ska ordna en kil av pinnar och hänga
öglan längst inne. Han har grunnat ut var han
ska sätta upp den. Och Gud själv har gett
honom villebrådet i snaran.
Och Gud gav ryssen och polacken i deras
våld, säger alltid Trommel.
Därför höjer Joel klacken och bräcker ner
sina pinnar och trasslar till garnen. Han stirrar
på härvan, som om han velat dra tillbaka ett
ripliv ur den. Han svänger den burriga
kroppen i luften för att samla upp igen den levande
anda som har gått förlorad. Men fågeln är
död. Joel drar sig långsamt hemåt och värmer
händerna mot den.
I stugan hänger han upp den på stången
bredvid haren. Sen har han ingenting att ta
sig för. På golvet ligger en snöklack, den
smälter sakta och faller bit för bit isär med
ett litet kras. Ett gult strå, en sten ligger
inbäddade i den. Vattnet rinner utåt, stenen och
strået ligger kvar på golvet.
Han sitter orörlig på sin pall. Då och då
karrar en rysning igenom honom. Kommer
770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
