Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
har vida lättare att idémässigt vara med på
noterna, då Nils Bohman ger uttryck åt vad
som kallas "en kämpande humanism". Men
då inträffar det fatala, att dessa stycken i
allmänhet äro vida mindre givande i rent
poetiskt avseende: poeten tangerar när han
ger utlopp för ett humanistiskt färgat patos
understundom det banala och det
deklamatoriska.
Sitt huvudsakliga poetiska intresse — och
det är inte obetydligt — har denna
diktsamling, när den uttrycker för diktaren verkligt
personliga angelägenheter, andakt och mystisk
tro. Johannes Edfelt
Krilon — Sokrates
EYVIND JOHNSON: Krilons resa. Bonniers
1942. 13:50.
När dessa decenniers andliga historia skall
skrivas är det inte säkert att Eyvind Johnson
kommer att räknas till de allra mest betydande
författarna. Men hans utvecklingslinje måste
vid sidan av Pär Lagerkvists uppfattas som den
väsentligaste och i grunden mest tidstypiska.
Katastroferna ute i världen har väckt andarna
ur deras slummer även bland oss, och det har
rörts upp mycket damm. I stället för skeptiker
har vi fått nyfrälsta, i stället för
internationalister patrioter; pacifismen har ersatts av
reklam för kriget och mot mellankrigstidens
frihetspedagogik står den sena upptäckten av
stränghetens betydelse i uppfostran. Tvagna
och luttrade i världens nöd stiger alla de nya
silvervita tankarna mot skyn. Där kommer
de att stanna, ty allt detta saknar till sist
både kontinuitet och betydelse. Eyvind
Johnsons utveckling ter sig mot denna bakgrund
trots all rörlighet som sällsynt klar och
följdriktig. Han har inte på sina bara knän bett
om förlåtelse för tjugutalssynder och
tjugutalstvivel; tvärtom lever hos honom viljan till
samband med det förflutna starkare än hos de
flesta, och samtidigt som han arbetar sig fram
mot något nytt och positivt bevarar han
åtskilligt av mellankrigstidens fruktbara oro,
skepticism och misstro mot andliga patent.
Böckerna om Krilon intar i detta sammanhang
en betydelsefull plats.
De är inte så kallade fulländade konstverk.
I "Krilons resa" finns sålunda sidor som är
fullständigt överflödiga. Men det viktigaste i
denna bok behåller sin djupa prägel av
väsentlighet även om man utsträcker jämförelsen till
andra verk och andra författare. Skapelsen av
gruppen kring Krilon är en bragd och en
befrielse. Den består av föga betydande män:
den magre, romantiske Hovall, de sturska
bröderna Frid och Minning, den veke, groggande
handelsresanden Arpius. Men tillsammans får
denna grupp en pondus som talar till våra allra
innersta farhågor och förhoppningar.
Kamratskapet dem emellan är samtal, resonlighet,
förmåga att lyssna, kort sagt: den kultur och
den ande som skall överleva allt. I slutet på
den förra boken började visserligen
sammanhållningen att rämna, och när den nya
skildringen börjar är splittringen akut. Men länge
stannar de inte i den stora utländska firman
Staph & Jekau. När boken slutar har de funnit
vägen tillbaka till Krilons hem, lyssnar till den
svagt påskruvade radiomusiken och samtalar
om djupa och enkla ting. Man hade egentligen
aldrig tvivlat på att det skulle gå så till slut.
Den som satt sin sak på de värden grupp
Krilon företräder kan innerst inne vara ganska
lugn.
Centralgestalten, egendomsmäklaren Krilon
själv, stannar förmodligen i de flesta läsares
minne som något ganska oklart. De andra
figurerna är realistiskt uppfattade och
beskrivna, men så är de heller inte annat än
hjulen under den vagn där Krilon är motorn;
från honom löper strömmarna ut. Han är
författarens trosbekännelse i den knubbiga
gestalten av en svensk affärsman. Men denna tro
blir just aldrig formulerad. Med alla sina
omständliga orationer ger Krilon aldrig en
påtaglig sammanfattning, och Grupp Krilons
program är ännu oskrivet. En annan kort
och bred och föga snarvacker gestalt dyker
upp i minnet: Sokrates. Eyvind Johnson är
i färd med att upptäcka det sokratiska.
Egentligen är det kanske inte så överraskande.
Denne gatufilosof i Aten representerar det
första försöket att med förnuftets och
värderingens hjälp skapa sammanhang i en kaotisk
818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
