Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Järvinen säger sig personligen hysa de
största sympatier för de anglosachsiska
makterna, men då han skriver om de brittiska
krigsinsatserna och glömmer hort slaget om
Storbritannien eller då han gör gällande, att
England inte visat sig mäktigt en skapande
insats på det politiska området, så visar delta
hur bristfälliga hans informationer måste
vara. Direkt ohållbart är hans påstående, att
Churchill främst skulle betrakta det pågående
världskriget som det brittiska imperiets krig
mot de makter som försöker krossa dess makt
och erövra dess territorier. Även om
författaren av helt naturliga skäl inte kan vara
underkunnig om hur man i Storbritannien ser
på kriget, så borde han dock ha erinrat sig
att den brittiske premiärministerns namn står
under Atlantdeklarationen, den urkund till
vilken också Finland måhända får trygga sig
den dag, då krigets slut är tydligare
skönjbart än vad det nu förefaller att vara.
Trots vissa reservationer är det ingen
överdrift om man säger att Erkki Järvinens bok
är den märkligaste politiska skrift som sett
dagen i Finland efter krigsutbrottet i juni
1941. Det är ett gripande, patetiskt dokument,
som går direkt till hjärtat. Tveklöst bekänner
sig författaren till de västerländska rätts- och
frihetsidealen, och hans harm är äkta och
brinnande då han påtalar de av den officiella
politiken framkallade missförhållandena i sitt eget
land. Men först och främst är Erkki Järvinen
en finländsk patriot. I slutorden ljuder en ton,
som är både förtröstansfull och resignerad och
som på ett utomordentligt sätt återger
stämningen i vårt östra grannland inför den fjärde
krigsvintern: "Vi står alltså fortfarande kvar,
där vi var. Framtiden är lika oklar. Vi är
trötta på kriget, vi längtar efter fred, och vi
är lika beredda att stå kvar så länge det är
nödvändigt." Bo Enander
Makt och ekonomi
FRANK MUNK: Våldets ekonomi.
Översättning av G. Westin Silverstolpe.
Bonniers 1942. 5:50.
Mycket av vad den tjeckiske ekonomen Frank
Munk här förkunnar om totalmaktens väsen
har sagts på annat håll, både förut och särskilt
efter det "Våldets ekonomi" skrevs i U. S. A.
under det fruktansvärda andra halvåret 1940.
En del har adress speciellt till amerikanerna
på ömse sidor om Panama och har av senare
världshändelser gjorts överflödigt som
prediko-text. Men ändå! De böcker kan räknas på
fingrarna, där man finner tidens revolutionära
innebörd så lysande skisserad som här, så
djupt och djärvt och mångsidigt, och därtill
i en på en gång starkt koncentrerad och ledigt
medryckande form. Arbetet är inte en studie
i "krigets ekonomi"; våldets ekonomi är en
stor helhet i många stadier, och den militära
makterövringen är ett mellanspel — ett helt
kort mellanspel intill 1939 och även i många
krigsfaser därefter. Egentligen ger Munk inte
en lektion i ekonomi utan en lektion i våld,
ehuru med fylligare tillämpningar och
slutsatser inom hans eget fackområde. Och fullt
riktigt finner han, att våldsmaktens system på
bland andra näringslivets område inte är
ekonomi i gängse mening, "välfärdsekonomi".
Maktrevolutionens ekonomi är konsten att
ställa hela hushållningen i tjänst hos
maktbrunsten; det gäller inte bara att hålla de
materiella kampresurserna redo, utan viktigare
är tvångshushållningen såsom ett centralt
maktområde och därmed ett självändamål.
Inte nog med att värden som ekonomisk
vinning eller allmän välfärd förkastas. Även
maktklickarnas egen vinning och välfärd får stå
långt tillbaka för det allt genomgående
maktmotivet. "Makt för maktens egen skull, kamp
för kampens skull, förstörelse av glädje över
förstörelsen, det är vad som åtrås."
Både filosofiskt och historiskt är tolkningen
diskutabel, och ekonomiskt är den svår nog att
tillämpa. Helt har Munk inte lyckats, utan
gentemot en särskilt genom Norman Angell
ryktbar liberal tes säger han, att
"nationalsocialismens Tyskland har av allt att döma
förstått att göra erövringar till en god affär".
Det borde då åtminstone tillfogas: för
makthavarna, men väsentligen är det inte fråga om
affär utan om något "högre". Något
principiellt nytt är det vidare inte att låta
välfärden fara för handlingens och särskilt
maktrusets livsutlevelse; det nya är främst
organisationstekniken och massverkan i branschen,
839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
