Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eva Berg: Balens drottning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALENS DROTTNING
ningar var fullkomligt uteslutna ur formuläret,
överhuvudtaget nästan allt utöver det lugnande:
Jag lever ännu och är vid gott mod.
Nya uppdykande ansikten, ett i sänder, borta
vid fönstret, i dörröppningen eller vid fotänden
av sängen. Alla lika bleka, även de som nupits
fläckvis optimiströda i korridoren innan de
visade upp sig för henne. Bakom
ögonfransarna iakttog hon dem spänt när de trodde
att hon sov, med självplågarlust spanade hon
efter det första draget av slappnande
uthållighet efter alltför lång väntan. Ännu hade hon
inte behövt komma på det.
Se inte så ledsen ut, tänkte hon lättad,
tacksam över att de inte slumrat till i Getsemane,
åtminstone inte ännu. Det blir snart bättre. Det
kommer trots allt att bli lättare för er sedan.
Du biter i underläppen och tittar ut genom
fönstret. Förr skulle den ha fått darra fritt.
Sen kom alltid tårarna och stänkte åt alla håll.
Och till slut tjutet som skulle varsko de stora
och få dem att gripa in. Hon kunde höra det
genom decennier:
— Det är orättvist! Jag paxade först!
— Ja, erkände hon. Det var nedrigt av mig
att ta kälken. Du paxade för den i
vindstrappan. Jag hörde det mycket väl. Jag bara ljög
i tamburen sen — att jag inte hade hört det.
Än en gång den enfaldiga minen som
betydde att hon antogs yra; den började gå
henne på nerverna. Överbevisande redigt
fortsatte hon:
— Det var samma dag jag fick mässlingen.
Under ett jullov. Jag var nio år. Det hade
snöat på natten. Förut hade det varit barvinter.
Du var så liten. Du kanske har glömt det,
slutade hon besviket, vände huvudet åt väggen
och blundade.
— Jag minns bara att du blev sjuk och att
vi andra måste flytta ut i matsalen. Kälken
fick vi väl rå om ensamma då, så den behöver
du inte gräma dig över. Men sen när du blivit
frisk, och det var min tur att ligga i mäss-
lingen, kom du en dag och lade ner din
Kartong på mitt täcke. Jag trodde inte mina ögon;
du gav mig den alldeles till skänks, jag fick
hela asken med bandstumparna, sidenlapparna,
bokmärkena, även ängeln med silvervingarna,
alla glaskulorna med färgade strimmor, till och
med farmors begravningskonfekt. Det glömmer
jag aldrig. Det var lika ofattbart som när du
sparade ihop till påskägget åt mig, det stora
sockerägget som man kunde titta i. Minns du
det?
Hon nickade, log och mindes sockeräggets
miniatyrvärld, underverket med den soliga
idyllen inuti: Litet bo man gärna velat sätta
själv, gård med trädgårdstäppa till, högt,
ärg-grönt gräs med granna blommor, blåögd,
äppelkindad flicka vid rosenbuske matar gula
bollkycklingar ur näverkorg. Men hon orkade
inte tala mer i dag. Revyn av ansikten
upphörde.
Efteråt låg hon och tänkte på dem. En del
hade lyckats le riktigt duktigt. Blixtleenden
drog isär munnarna innan hon hunnit slå upp
ögonen och överraska dem. Deras
omtänksamhet rörde henne, hon önskade att hon fått
klappa dem moderligt på huvudet. Hastigt hade
hon blivit så mycket äldre än de alla, även de
gamla och fårade. De hade kommit så långt
efter henne, hon kunde inte längre nå dem.
Ännu för en tid sedan hade hon kunnat
fråga dem om deras egna förhållanden och
lyssnat till svaren, ständigt lika häpen över hur
mikroskopiska sandkorn som tilläts gnaga på
deras livstråd, den präktiga ankartrossen:
utebliven befordran, hål i en tand,
penningbekymmer, otur i kärlek, barnens betyg, för mycket
eller för litet arbete, dålig matsmältning,
andras ofördelaktiga åsikt om deras karaktär,
begåvning eller politiska kannstöperier, deras
om andras. Ingen av dem tycktes dagligen
jubla över nåden att slippa ligga fjättrad för
att långsamt torteras till döds. Hon trodde inte
att de varje morgon knäföll på korkmattan och
25-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
