Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Axel Uhlén: Erik Lindorm under proletärdiktningens kampperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL UHLÉN
Och så kom Lindorm, som sagt, till
ungsocialisterna, blev god vän med Hinke
Bergegren och fann kamrater med samma eller
likartade intressen, alla lika fattiga och fågelfria
som han själv. Léon Larsson — av vilken
Lindorm dock inte var nämnvärt imponerad —
tillhörde då Norra klubbens bohemkrets. Han
övergick 1907—08 till Socialdemokratiska
ungdomsförbundet och betraktades sedan som
renegat. Einar Håkansson, författaren till den
uppmärksammade, åtalade och dömda
novellsamlingen "Draksådd", tillhörde också "gänget",
ehuru mera sporadiskt. En annan Håkansson
med pseudonymen Håkan Röde var också med
någon tid. Skalden och tecknaren Martin
Nilsson kom med någon gång 1907—08. Några
andra, som producerade dikter och noveller,
hjälpte till att nöta stockholmstidningarnas
redaktionstrappor särskilt under sina
arbetslöshetsperioder. En konstnärligt begåvad och
litterärt intresserad ung man, som tyvärr aldrig
fick tillräckligt starka armbågar att göra sina
goda anlag gällande, blev livet ut en av Lindorms
bästa vänner och gick bort några år före honom.
Samlingsplats för "gänget" var något kafé
av enklaste sort — ej sällan Lübeck vid
Drottninggatan mellan Tegnér- och Rådmansgatorna,
ibland ett litet kafé vid Tegnérlunden, ofta
Fällan, den lilla buffén högt uppe under taket
i Folkets hus, som hade fått övertaga den
nedlagda spritrestaurangens litterära namn.
Inkomsterna räckte sällan till mer än ett mål
lagad mat varannan dag. Födan bestod
huvudsakligen av kaffe med ett par wienerbröd eller
en smörgås till. Och var det någon som inte
hade pengar, så fick någon annan lägga ut
eller flera andra sala ihop vad som behövdes,
om de kunde. Och kunde de det inte utan
vidare, så gällde det att göra någon
"finansoperation" — vanligen ett försök att utverka
förskottsbetalning för en dikt eller skizz, som
någon redaktionssekreterare eller
litteraturredaktör "satt på". Ibland hände det också
att man med förenade ansträngningar
omedelbart producerade en dikt vid kafébordet och
skickade i väg som "kommissionär" den i
gänget, som lättast kunde sälja den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
