- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
100

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

sådan här massavverkning, det betonar Stolpe
uttryckligen.

Sven Stolpe har gjort sig besvär att
analysera sin lästeknik och framlägger i sin artikel
några roliga experiment, som han gjort på sig
själv. Det finns ju matematiska snillen, som
kunna summera ända upp till sju kolumner på
en gång med tämligen osviklig precision; i
jämförelse härmed ter det sig som en ganska enkel
prestation att summera innehållet i en
tidningsspalt genom att låta blicken löpa längs
mittlinjen.

Den som skriver dessa rader är inte
främmande för behovet att läsa fort. Den stolpeska
metoden att inte läsa ord för ord eller ens rad
för rad utan stycke för stycke tror jag mig om
att i undantagsfall med uppbjudande av all
min energi kunna bemästra, om också inte till
samma fulländning. Ibland kan det vara
nödvändigt att läsa på samma sätt som man från
en framrusande järnvägs- eller spårvagn läser
ett anslag utmed vägen. Men för egen del
värjer jag mig med all makt mot frestelsen att
läsa fort. Det må vara i sin ordning att man
inte skall slösa onödig tid på att begrunda
stilistiska finesser som inte existera eller låta
sig ledas omkring motståndslöst av en
omständlig skribent. Men har man fått vanan att
läsa dålig eller konstnärligt odistingerad prosa
fort smittar det lätt av sig även på ens sätt att
läsa god och betydelsefull litteratur. Konsten
att läsa långsamt är en minst lika värdefull
egenskap som konsten att läsa fort, och det är
inte allom givet att kunna ändra tempot som
man ställer om en grammofon.

Vikten av att sovra

Alltså måste man sovra. Förr i världen, när
man kunde resa och gå på museer och varje
dag hade tillfälle att se mera värdefull konst
än man nu kan få se på ett år, fick man lära
sig att på konstbetraktandet tillämpa sovringens
teknik. Skulle man ha försökt "läsa långsamt"

konstbeståndet i varje museum man kom till
hade man snart nog blivit tvungen att radikalt
nedskära reserutten. Men om man något så när
tränat upp sitt kvalitetssinne kunde man med
en snabb blick på väggen sortera ut de verk
man ville ägna en närmare uppmärksamhet
och inte alls belasta sitt minne med de övriga.
Detta är inte en parallell till Stolpes sätt att ur
ett textstycke automatiskt inregistrera
nyckelorden och därefter komplettera meningen. Den
litterära parallellen är att av all den lektyr man
ögnar på sortera ut de artiklar och böcker som
förefalla väsentliga och att läsa dem långsamt
så länge de fortfara att förefalla så. Det finns
olyckliga människor som inte ha kraft att
avbryta läsningen av en bok förrän de kommit
underfund med "hur det går". Jag måste
berömma mig av att inte lida av en sådan
svaghet. Jag läser en sak endast så länge jag
finner den vara värd att läsas långsamt (vilket
för mig tycks betyda cirka femtio normalsidor
i timmen). Undantag: recensionsböcker. Ty
dem läser jag verkligen långsamt och till slut
även om de inte eljest skulle synas mig
förtjänta därav. Tyvärr måste jag ju medge att
resultatet av denna oförmåga och ovilja att
driva upp tempot i min läsning blivit en
generande okunnighet. Men i valet mellan att bli
en bildad person och en person som utan jäkt
och nervositet kan avnjuta de goda böcker
som komma i min väg föredrar jag det senare.
Polyhistoridealet kan ändå inte längre
förverkligas utan att den personliga integriteten
får sitta emellan.

Två slags skriftspråk

Sven Stolpe frågar sig varför man inte vid
författandet av konstnärligt okomplicerade eller
helt okonstnärliga tryckalster skulle kunna rensa
ut alla för innehållet strängt taget onödiga ord
och tillämpa ett slags telegramstil. I
överensstämmelse med resonemanget här ovan skulle
svaret bli: därför att en dylik rationaliserad stil

100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free