Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Finländsk lyrik
OLE TOR VALDS: Ointagligt land. Bonniers
1942. 5: 50.
ATOS WIRTANEN: Amor fati. Bonniers 1942.
3:50.
Ole Torvalds, som för några år sedan
debuterade med ett häfte lyrik, där en
sympatiskt flärdfri vardagston dominerade, tillför
med sin nya diktsamling, "Ointagligt land",
den rika floran av finländsk krigslyrik ett nytt
nummer. Det är naturligtvis ännu för tidigt
att rätt bedöma denna litteraturarts verkliga
värde: därtill ligga oss de händelser, som den
avspeglar, alltför nära i tiden.
Så mycket är i varje fall visst att vi hos
denne lyriker möta ett mänskligt rent uppsåt,
en strävan efter att bevara och slå vakt kring
de humana värdena i en tid av dödligt hot.
Och såtillvida inger denne unge poet obetingat
förtroende; han kan också vara förvissad om
att han har många kamrater i tiden som
reagera på samma grundläggande sätt.
Också i denna andra diktsamling av
Torvalds talar en dämpad röst, ängslig för allt
som kan ha tycke av överord. Programmet
skisseras i dessa två strofer:
De gränser som våldet linjerar
kommer oss knappast vid.
Väl skiljer de mänska från mänska.
Men bara för en tid.
Trots taggtråd och bajonetter
är de barnlekslinjer i sand.
men själen står vakt i ett evigt
och ointagligt land.
Strävan till det frasfria och äkta uttrycket
är överallt oförtydbar i denna diktsamling.
Den avdelning som fått titeln "De fallnas armé"
är kanske särskilt belysande i detta avseende.
Med lugn ironi avvisas i en av dess dikter alla
tal och blommor och högstämda ord vid de
fallnas bår. Och skälet härtill är, säger poeten
själv, att "man vet mindre än inget om Döden /
innan man själv har dött". Poemet är en avis,
i första hand till officiella festtalare men
kanske också till högstämda poeter på neutral
mark:
—• Ni förstår inte ordet hjälte.
Vårt mod var pliktkuvad skräck.
Och det som ni kallar för ärans fält
var en avgrund av blod och träck.
— Det gör inte offret mindre.
Vår död var trots allt en plikt.
Men det gapar en bitter klyfta
mellan döden, vår död, och er dikt.
Jag säjer inte förgäves
om mitt eget och andras blod.
Men jag ber er dämpa tonen
när ni talar om hjältemod.
Det är framför allt den kärva och
sanningskära personliga hållningen som ger denna
diktsamling karaktär. I poetiskt avseende är den
inte synnerligen märkvärdig. Men man gör där
bekantskap med en äkta och rakryggad
människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
