Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Ulla B jerne främst tycks vara förtrogen med —
men också ett ofta förrått Versailles som levde
i en atmosfär av idealism, allvar och inspirerat
arbete. Det förefaller mig som om Ulla Bjernes
bild av epoken inte riktigt hade de rätta inre
proportionerna: hon har inte med tillräcklig
skärpa vänt sig mot många av dess brister och
hon har helt förbigått sådana ting av bestående
värde som gör att vi trots allt kan se tillbaka
på den tiden. Att kulturvampen Linda Duclos,
den på pricken träffade typen av en fadd och
lindrig emigrantsvenska, i samma andedrag
nämner Picasso och Foujita, det förvånar en
inte. Men att den "geniale" Burman tar
Foujita i sin mun minskar, jämte åtskilligt annat,
tron på hans genialitet. "Fransmannen" Johan
Duclos verkar mest som en snäll, rätt
ointressant Dome-sittare — sådana fanns det givetvis
många och alltför många, så man kan inte
anklaga romanen för bristande realism i smått,
däremot väl i stort.
Konstnärligt störs man — utom av en del
smaklösheter och ett särskilt slags torka — av
en bitter och frän ton — man tycker nästan
den har en smak av skadeglädje: epoken är
död, leve epoken. Kanske är detta just nu rätt
finskt. Och rätt förklarligt. Gunnar Ekelöf
KARL JOHAN RÅDSTRÖM: Patient hos livet.
Tiden 1942. 7: 50.
"Roman om fyrtio svenska år och en
människas liv" har Karl Johan Rådström satt som
undertitel på sin berättelse om
veckotidningsredaktören Holger Furuvik. Ordagrant taget
skulle det ju ha betytt, att han avsett dels att
skildra svenska folkets liv under fyra
decennier, dels ett enskilt livsöde. Den förra
uppgiften har han inte gett sig på annat än
antydningsvis. Man torde alltså böra fatta avsikten
så, att han velat ge en bild av folkets öden
i skildringen av en typisk representant. Man
får naturligtvis inte hårdraga symboliken, men
parallellismen finns där. Holger Furuvik är
född i mitten av 1890-talet och växer upp i
ekonomiskt brydsamma förhållanden. Så
småningom artar det sig bättre för familjen, och Holger
får gå i läroverk och ta studenten. "Och så var
det 1914", och han kastar sig på affärer och
blir direktör i ett svindelbolag utan att begripa
att det är svindel. Barskrapad går han igenom
några svåra år men arbetar sig upp på nytt,
får bil och motorbåt och älskarinna och skjuter
ifrån sig tanken på sin eviga välfärd, tills
katastrofen kommer i form av ett nervöst
sammanbrott. Det antyds till sist, att han kommer att
gå igenom pärsen. Tidpunkten är inte angiven
men kan antagas ligga tämligen nära den
nuvarande. "Vad deras gärningar värda äro"
heter slutkapitlet, och det antyder författarens
ståndpunkt till den moraliska frågan. Skenbart
gäller den fallet Furuvik, men den är
säkerligen generellt menad. Holger Furuvik är
emellertid inte bara ett typiskt fall, det är
också författarens eget fall. Han har inte gjort
sig besvär att dölja, att han talar i egen sak.
Vid några och fyrtio år har han känt ett behov
att rannsaka sig själv och upptäcka orsakerna
till sin rastlöshet och sin missbelåtenhet med
sig själv. Han har funnit dem i högmodet och
penningbegäret. Samtidigt har han sett, att det
är just dessa laster, som äro svenska folkets
olycka. Med en ärlighet som verkar sympatisk
har han skrivit ned sin historia, och över
kapitlen om barndomen och ungdomen har
han fått en fin stämning, som verkar
alltigenom äkta. Sedan blir det delvis mera
"roman" av berättelsen och en ganska tunn
sådan. Interiörerna från Morgonbladet och
skildringen av diktatorn och hans omgivning
i Ab Bild och Bildning ha emellertid värde
inte bara som kulturbilder. Särskilt den
sistnämnda har vidare syftning. Thure Nyman
THORE ERICSSON: Det är långt mellan
människorna. Bonniers 1942.
7:50.
Thore Ericssons nya roman "Det är långt
mellan människorna" handlar om fina och
bildade människor. Hjälten är arkitekt och
drömmer om en stor, fantasifull stadsplanering.
Hans hustru gör så småningom en insats i en
firma för konstnärlig heminredning; hans
närmaste vän är visserligen vetenskapsman med
infusionsdjur som särskilt forskningsämne, men
han älskar att docera livsvisdom med hjälp
av höga skaldeord. Hjältinnan slutligen sysslar
med måleri. Sällskapet är alltså utsökt, men
därför har man inte tråkigt i det, ty Thore
Ericsson berättar raskt och bra. Boken är
spännande: jag läste den i ett sträck för att se, hur
det gick; men jag fick känslan av att det inte
gick alls. Det är litet affärer i Kreugerkraschens
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
