Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
häftighet, knappast ens några utslag av den
frejdiga oförsiktighet, som Hagberg tidigare
väl inte kunnat svära sig fri från, stå att
uppleta.
Stenbrohult alluderar naturligtvis på Linnés
kända födelsesocken. Redan upptakten till
denna första krönika om vår store landsman
är ypperlig. Linnés yngre bror, prosten Samuel
Linnæus i Stenbrohult berättar i ett brev till
den bekante historikern Jonas Hallenberg, som
av honom begärt dessa upplysningar, en månad
efter Linnés död om sin ryktbare brors
föräldrahem i Råshult och om hans barndom och
uppväxtår. Brevet är ett litet mästerverk,
lapi-dariskt till formen men fyllt av poesi och sann
iakttagelseförmåga. Det hedrar sin författare
lika mycket som det ger en enastående frisk
inblick i några av de huvudförutsättningar,
varur Linné framgick.
Krönikan "Kung Adolf Fredrik" är verkligt
rolig. Författaren-berättaren har säkert också
själv haft nöje av de repliker han lagt i
munnen på de agerande. Det rör sig om två
episoder 1748 och 1756, den sistnämnda strax
före och under kungaparets olyckliga
statskuppsförsök.
I krönikan om Gustaf III finns nog ett och
annat som kan uppväcka gensagor eller
åtminstone föranleda till ett frågetecken, men
i stort sett är även den mycket övertygande.
Karakteristiken av kungen är pregnant och inte
utan nya, psykologiskt sett mycket plausibla
synpunkter. I den fjärde och sista krönikan
om Svensksund har Hagberg särskilt lyckligt
fått fram storheten i Gustaf III:s komplicerade
natur: den överlägsenhet, det sanna majestät
kungen visade i verkligt allvarliga situationer.
All svaghet, allt bjäfs voro då som bortblåsta,
de försvunno inför de krav Riket ställde på
Guds smorde. Härom har kungens omgivning
givit eftervärlden mer än ett talande
vittnesbörd. Carl-Gustaf Thomasson
GUNNAR OLOF HYLTÉN-CAVALLIUS: En
student upptäcker sitt land 1835. Saxon
& Lindström 1942. 4: 25.
Föreliggande lilla skrift riktar sig till alla
som intressera sig för svensk kulturhistoria,
och förtjänar uppmärksammas, inte bara
därför att den är ett hittills opublicerat
ungdomsarbete av författaren till "Wärend och wir-
darne" och sålunda fullständigar bilden av en
av den svenska etnologiens förgrundsgestalter,
utan också och framför allt emedan den
skänker en synnerligen åskådlig föreställning om
många förhållanden i vårt land för cirka
hundra år sedan. Resan, som företogs till fots
med rastställen på herrgårdar, i prästgårdar
och undantagsvis i någon torparkoja, gick från
Uppsala över Västerås, Örebro, Karlstad och
efter en avstickare utmed Frykensjöarna och in
i Norge tillbaka genom Dalarna. De hänförda
beskrivningarna av skogiga och bergiga
landskapsutsikter påminna om samtidens
romantiska måleri, och det är typiskt, att den
sjuttonårige författaren ger uttryck för den
våldsammaste avsky, så snart det blir tal om en slätt.
Här och där kan väl läsaren lockas till ett
leende av hans tvärsäkra omdömen, men i stort
sett ha hans iakttagelser om folk och natur,
bruk och sedvänjor stått sig för senare
erfarenheter och forskningar, och man kan endast
med honom själv beklaga, att han inte i större
utsträckning gett sig tid att göra utförligare
anteckningar på ort och ställe. Hans berättelse
har nu fått karaktären av skrivbordsprodukt,
men som sådan är den frisk och
okonventionell, kanske därför att den inte var avsedd för
offentligheten. När den nu befordrats till
trycket, utgör den ett välkommet bidrag till
vårt inte alltför rika bestånd av inhemska
resebeskrivningar från forna dagars Sverige.
Thure Nyman
MOLLIE FAUSTMAN: Stugan vid älven.
Wahlström & Widstrand 1942.
12:50.
I Wahlström & Widstrands landskapsserie
lämnas författarna stor frihet, får angripa sitt
ämne hur det lyster dem, så länge de bara
håller sig inom landskapets gränser. Knut
Hagberg ägnade sig åt fågelsträcket över Öland,
och Gustaf Näsström gjorde en lysande
undersökning av Dalarna som svenskt ideal. Mollie
Faustman, som har fått Hälsingland på sin
lott, utgår från sin stuga vid Ljusnan och
därifrån gör hon utflykter i tid och rum. Hennes
Hälsingland är landet kring Ljusnan från
fäbodarna till havet. Det landskapet älskar hon
och kärleken färgar av sig på skildringarna.
Hennes berättarmaner är direkt och målande,
har samtalsspråkets omedelbarhet och kåseriets
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
