Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ningar, oljepölen där änderna ibland slår ner
och där oljan hastigt tränger in i fjädrarna så
att de inte kan lyfta igen, borrtornen av
olje-indränkt trä som väver sitt spetsiga mönster
mot himlen och som under höststormarna
svajar höga och knakande i mörkret.
På svenska gör boken trots sina förtjänster
ett ganska blandat intryck; översättningen är
genomgående av mycket dålig kvalitet.
Thorsten Jonsson
SALLY BENSON: Fröken Junior. Översättning
av Gunilla Skawonius. Norstedts
1942. 5: 75.
Trettonåriga Judy, snart stora damen, under
julgranens grenar och silverglitter förstulet
gungande sina babytvillingar i dockvaggan
medan pappa och mamma sover, är en av
de graciösa och lustiga scenerna i den
amerikanska författarinnan Sally Bensons med
lätt hand tecknade bild av ett modernt
flickebarn i välombonad New York-miljö. Judy med
sin rörande valpaktiga grace, sin ålders kuriösa
intressen, flyktiga sorger och heta ideal står
på själva tröskeln mellan barndomsland och
vuxenhet. Just detta svävande och glidande
mellan barnsligt och vuxet är fint återgivet,
avlyssnat inifrån i en rörlig dialog. Men Judy
är också med skrattlysten ömhet betraktad
utifrån, där hon till sist med suveränt överlägsen
mondänitet håller den förstummade
balkavaljeren på mattan. "Fröken Junior" saknar inte
sin egen klarögda poesi, men sin popularitet
torde romanen ha nått på grund av den
vänligt intima vardagsatmosfären. Det är en bok
för vuxna, ingen ungdomsbok, eftersom de som
själva är naiva inte gärna kan tänkas
uppskatta naiviteten. Margit Abenius
MARJORIE HESSELL TILTMAN:
Klenodboden. Översättning av Monica
Wasastjerna. Fahlcrantz & Gumælius
1942. 11:—.
Huvudpersonen i "Klenodboden" är en
birminghampojke, som heter Jonathan Chase.
Han är son till en lump- och diversehandlare
och har fått i arv eller som gåva vad man
kallar "näsa" för vad som är vackert och
värdefullt av allt det sçm folk av olika
anledningar gör sig av med. Hela hans tillvaro och
även hans kärleksliv får sin prägel av hans
behov att omge sig med det mest utsökta som
står att få. Han blir — med en oöversättlig
vits på namnet — Kvalitets-Chase och arbetar
sig med energi och tur upp till en framskjuten
ställning i antikhandelsbranschen, först i sin
hemstad och sedan i London. Romanen
omsluter en tidrymd, som sträcker sig från början
av 1870-talet och fram till krisåren omkring
1930. Den blir sålunda ett slags konsthandelns
"Cavalcade" med hausse och baisse i
omväxling. Bland personerna i boken uppträder en
annan birminghampojke, Joseph Chamberlain,
som ett slags deus ex machina. Det är ett
intressant porträtt av för anmälaren okänt
likhetsvärde, och även de övriga mer eller mindre
excentriska figurerna äro tecknade med driven
hand. "Klenodboden" är berättad med en fart
som påminner om film — översättarinnan bör
säkerligen ha en eloge för sin andel i verket —
och den skänker några timmars god
underhållning, åtminstone för den som tycker det är
roligt att titta litet bakom kulisserna på
världens största konst- och antikvitetsmarknad.
Thure Nyman
EDITH ROBERTS: Gif la. Översättning av
Vanja Lantz. Wahlström &
Widstrand 1942. 9: 50.
"Förtjusande" är ett mycket missbrukat ord,
som håller på att mista sin valör, men det finns
en gräns, där missbruket blir så grovt, att man
reagerar. Den gränsen har överskridits, när
förlaget presenterar Edith Roberts’
äktenskapsroman "Gifta" med epitetet "en förtjusande
historia". Det är nämligen raka motsatsen till
vad den är. Den saknar charm, den saknar
poesi, och den saknar humor. Det är en kallt
intellektuell diskussionsroman över ett ämne,
som vid det här laget borde vara ganska
utslitet, nämligen den sexuella friheten inom
äktenskapet. Det nya i författarinnans
problemställning är att de bägge kontrahenterna från
början kommit överens om att inte lägga
några band på sig i det avseendet och att
dessutom vara fullkomligt uppriktiga mot
varandra. Experimentet misslyckas efter heroiska
försök från den kvinnliga partens sida att göra
våld på sina känslor. Till författarinnans heder
måste sägas, att hon inte varit avsevärt mildare
vid teckningen av sitt eget kön än vid
skildringen av mannen. Bägge ha psykologisk på-
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
