Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
troende både bland dem vars avståndstagande
eller avfall från den kristna traditionen varit
rent negativt och bland de unga män och
kvinnor som av krigschocken tvingats till en
revidering av den strängt materialistiska
verklighetsuppfattningen, vilken på sistone även
börjat överges eller åtminstone revideras av de
vetenskapsmän som ursprungligen skapade
den. Detta är i förbigående temat för Sir
James Jeans sista bok, "Physics and
Philosophy", ett medgivande att vetenskapen inte
kan förklara allt.
Den attityd gentemot religionen som
intelli-gentsian bland den äldre generationen intar
klarlagges lugnt och en smula sorgset av
professor Wood ward, historiker och känd lärare
i Oxford, i hans humanistiska biografi "Short
Journey". Han skriver likt en som förlorat
sin tro mellan de två krigen och som gradvis
skulle kunna återfå den om han endast kunde
finna en väg till vilken både förnuftet och
känslan gav tillträde. "Jag kan inte tänka
mig", skriver han, "ett samhälle av mänskliga
varelser utan religion och ändå i besittning
av en konst, en litteratur, och ett liv som inte
är helt och hålle- tom ytlighet. Jag kan inte
tro att människorna för millioner år framåt
komma att stå ut med denna känsla av ett
otillfredsställt sökande som är min samtids öde."
Denna "känsla av otillfredsställt sökande" som
inte kan finna tröst i vetenskapen — ytterligt
utbredd i England av i dag — och som inte
endast finns bland dem som liksom professor
Woodward har förkastat kristendomens dogmer
och inte funnit någonting att sätta i deras ställe,
utan även bland dem som, liksom dr Joad,
uppfostrades utan religion till materialistisk
och mekanisk livsuppfattning, ligger så nära
agnosticismens affirmativa sida att det
åtminstone är möjligt, ja, t. o. m. troligt, att
många av dess anhängare i dr Joads
beskrivning på sin omvändelse skall finna den väg
som skall föra dem från tvivlets förvirrande
stadium till positiv tro.
Dr Joad går inte längre på sin försiktiga
andliga pilgrimsfärd än att deklarera sin tro
på Guds existens. Det tycks som om han för
tillfället vore nöjd med att efter en hård
intellektuell strid vila sig i en vag men lugnande
och angenäm teism. En sådan tro —
innebärande för honom ett förnekande av Kristi
gudomlighet och den ortodoxa kristendomens
dogmer — tillfredsställer knappast de som
söka eller äro villiga att på en icke
nödvändigtvis intellektuell väg acceptera en mera
disciplinerad (i meningen mera organiserad)
form av religion inom kyrkans ram. För att
tillfredsställa det skriande behovet hos dem
som ropa efter ågonting mer än denna något
dimmiga gudsgestalt, till vilken man som dr
Joad gjort kan vända sig när det går alltför
dåligt, har på senaste tiden förmärkts en stigande
omvändelseverksamhet såväl inom som utom
engelska statskyrkan. En viss oreda råder
beträffande vart man vill komma med den
mängd av olika medel som används för detta
ändamål. Många kristna bekännare och
längtansfulla agnostiker anse att den anglikanska
kyrkan har förlorat kontakten med
allmänheten. De äro emellertid inte övertygade om att
detta kan avhjälpas genom ett kristnande av
samhället efter de linjer som T. S. Eliot
föreslår i "The Idea of a Christian Society" och
som sanktionerats av det an glo-katolska
samfund han tillhör; inte heller tro de att
religionen bäst tjänas av att kyrkan strävar efter att
återknyta kontakten med folket via politikens
bakdörr — genom att blanda sig i de statliga
angelägenheter som inte angår den, som
någon uttryckt det. Ärkebiskopen av Canterburys
"Christianity and Social Order" som berör
kyrkans intresse i vad rör sociala
förhållanden, har blivit utsatt för ganska skarp kritik
på denna grund. Och dock är själva det
faktum att man överhuvudtaget kritiserar kyrkan
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
