Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
omväxlande material som lades fram, alltifrån
en 15,000-kronors illuminerad fransk bönbok
från 1515 till dagens och gårdagens häftade
standardupplagor.
Ett utställningsinitiativ som manar till
efterföljd.
Gustav Vigeland
hann aldrig avsluta sitt livsverk, den kolossala
anläggningen. i Frognerparken i Oslo. Sedan
1905 var skulptören fanatiskt koncentrerad på
detta den moderna skulpturens väldigaste
individuella verk, isolerad i den ateljé som Oslo
stad 1919 byggde åt honom. Anläggningen
kommer väl att stå som ett fragmentariskt
monument över en individualism som inte kände
gränser och en självtillit som inte ville veta
av några hinder men till slut tvangs att inse
ett människolivs otillräcklighet. För att
förverkliga denna dröm i marmor, granit, brons
och tuktad natur hade krävts ett
konstnärskollektiv liknande dem som stodo bakom
medeltidens katedralbyggen. Men Vigeland var
i en även för norrmän ovanlig grad sig selv
nok och släppte ingen inpå livet på sig.
Liksom Michelangelo brottades han i ensamhet
med sina syner, liksom denne rådde han inte
med att ge gestalt åt sitt största projekt. Av
Frogneranläggningen är Porten och den så
kallade Broen med 58 bronsgrupper och 4
stora marmorfigurer färdiga på platsen.
Fontänen med sina 20 trädgrupper med
människor och sina 60 reliefer kring en av 6
giganter buren skål, allt i brons, fullbordades
först, den är fröet ur vilket hela anläggningen
vuxit fram, men den befinner sig ännu inte på
ort och ställe. För övrigt skall skulpturparken
omfatta bland annat en väldig
terrassanläggning kulminerande i en cirkeltrappa med den
17 meter höga Monoliten som centrum i en
ensemble av 36 kolossalgrupper i granit.
Det återstår att se hur anläggningen skall
ta sig ut i färdigt eller stympat skick. Till
dess bör också givetvis omdömet därom anstå.
Att det här rör sig om ett verk för alla
tider, det störst tänkta skulpturverk som av
en enskild människa skapats i Norden och
kanske i världen, står redan klart. Till sin
idé är det en allegori över det
allmänmänskliga, i vars detaljer vi igenkänna den
mänskliga tillvarons grundelement. Där är det
sorglöst lekande, omedvetna barnet, där är
ungdomen med sin livslust och sin förbidan, där
är i alla variationer förhållandet mellan man
och kvinna och mellan gammal och ung, där
är hela skalan av känslor från jublet till det
tungsinta grubblet, där är människan i kamp
med sina problem och sitt öde. Stilistiskt går
utvecklingen från Fontänens nervöst
impressionistiska, gotiskt magerlagda figurer, som
inkomponerats i ett dekorativt sammanhang av
utpräglad jugendstilkaraktär, till Broens och
cirkeltrappans egyptiskt massiva, glattrundade
figurer av en ibland nästan groteskt
påträngande plasticitet. Medan den unge
Vigeland, Abelmonumentets och de geniala
porträttbysternas skapare, stod i samklang med
sina landsmän har Frogneranläggningens
mästare nog på många håll betraktats med
häpen misstro. Hans övermänniskoisolering, hans
dyrkan av den virila kraften ooh den
jordtunga kvinnligheten, hans gravallvarliga
djupsinne och hans omåttlighet när det gällde
själva de yttre måtten kunde för intellektuella
demokrater väcka obehagliga associationer till
det som Norge nu är i förtvivlad kamp med.
Vigeland har inte utan skäl jämförts med
Wagner, och liksom denne har han bedömts
inte bara från konstnärliga utan också från
politiskt-ideologiska utgångspunkter.
Säkerligen ansåg han sig dock själv höjd över
dagens strider, oåtkomlig i sitt olympiska
skapande och obekymrad om vad samtiden ansåg
om det verk som han själv var övertygad hörde
evigheten till. Georg Svensson
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
