Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Peter W. Nisser: Midsommarnattsdröm. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER W. NISSER
bara stod han stilla och tittade på hennes ögon
och darrade och i hennes ögon fanns han själv
fast helt liten och fuktigt speglad och med ett
huvud som var mycket större än kroppen.
Hon sa (och hennes röst var grönt kvitter).
— Du är allt en konstig en du.
Men hon sa det med stor vänlighet och sen
klappade hon honom på kinden och hennes
hand var precis som han vetat, sval och len,
och så gick hon och hennes kropp var oberörd
svalka bland de tunga djurens dofter. När hon
öppnade dörren och stod mot den ljusheta
himlen verkade hon mycket mörk och smal, och
hon försvann och han stod kvar och såg på
färgfläckarna som dansade lustigt på väggen
och inom honom sjöng det, hela kroppen
sjöng, och innanför ögonen satt hennes bild,
eller känseln av hennes hand och mjukheten
av hennes arm under det tunna tyget, och nu
kunde han skratta alldeles ensam för korna
brydde sig inte om det och katten bara såg
på honom med gula, oberörda ögon.
»
Den ringlande ån går öster ut från
herrgården, flyter i en trång dal mellan kullar
täckta av klöverfält och ljusnande veteåkrar.
Intill stranden är en allé av alar som med
rötterna i vattnet och den feta gyttjan vuxit
sig kraftiga och liknar ekar med skrovlig
bark och vridna grenar. Över det stilla
flytande, grumliga vattnet låg dansande svärmar
av ljusblå jungfrusländor, vattenranunkel och
grön nate flöt tillsammans med abborrgräsets
sträva slingor i kolonier och mattor i
ler-gölarna invid brinken, ljusgröna små fält med
enstaka skära blommor. Över den höga
skogshorisonten i väster på andra sidan gården
stod eftermiddagssolen gul men inte längre
brännande het, och nere i åns dalgång fanns
redan skira skuggor färgade i obestämt och
fladdrande blått ooh rosa. En gammal bro gick
över ån här uppe, en gång hade den brunnit
då hustrurna tvättade kläder vid stranden och
gnistorna flugit från deras bryggkittlar och
anlänt det torra, murkna virket. Nu stod den
sotig och sammanstörtande över vattnet, men
tre rader av gula furuplank hade spikats på
de spruckna bjälkarna och lyste i ungdomlig
och kådig friskhet mot sotets svarta dödsaning
och landfästenas mossiga åldrighet.
Här i en liten grund strandgöl i
eftermiddagsljuset och helgaftonens stillhet badade
åttatimmarsdrängen Jan och sjöng tu-luu i
sin nya lycka. Han stod naken med vatten till
midjan och lät de kupade händernas skovlar
ösa droppar över bröstet och huvudet. Han
spände näsborrarna och luktade och in till
honom till bilderna och ljuden i hans stilla
stora huvud kom dofterna av ängarnas
mognande klöver, terpentinlukterna från de röda
små grankottarna och vattnets kvinnligt mjuka
friskhet. Han stod stilla och mycket försiktigt,
ty utanför den lilla gölen sluttade lerbottnen
brant, och han var rädd att få vattnet högre
upp än till bröstet ty detta var mycket farligt,
man kunde få kramp och dö. På gräset vid
stranden låg helgdagskostymen och den nya
skjortan vackert rödrandig, som kusken hade
köpt åt honom i stån tillika med slipsen gul
med vita prickar. Han kisade mot solen som
stod över herrgårdens svarta plåttak där
borta, skrattade och mindes mycket bra sin
bild i flickans ögon, med stort huvud och liten
kropp, färgfläckarna på väggen och hennes
arms förväntansfulla mjukhet. En obeskrivlig
lyckokänsla var över honom, allt var klart och
honungsfärgat ljus, smeksam värme, jordens
mogna dofter och sländornas grön- och
blå-skimrande vingar. Sländor var hans huvud,
lyckosländor, och de fladdrade och lekte och
gungade på hans ögonlock och surrade i
jubel innanför hans panna och det var musik
från glada dragspel och det var smaken av
varmt, färskt bröd i hans mun och gula
pannkakor där vitt socker regnade ner i drivor.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
