Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Sten Selander: Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett guldkantat höstmoln
i skymningen flyr.
Vad är det som slutat?
Ett äventyr.
Ett vågspel med spänning
och jubel och kval.
Nu mörknar mot natten
en prästgård på Dal.
Den dikten, en av de mest högtsyftande i
vår senare lyrik, bildar nog höjdpunkten för
hela Gunnar Silfverstolpes alstring.
I en publikation som Pennklubben gav ut
för åtskilliga år sedan svarade ett antal
författare på frågan, vilken bok de ansåg ha
betytt mest för dem personligen. Silfverstolpes
svar var "Fänrik Ståls sägner". Utan att på
något sätt jämföra honom med Runeberg kan
man förstå denna förkärlek. Båda skalderna
strävade efter en sannfärdighet, som
bannlyser överord och poetisk svindel, och brukade
därför språkets enklaste ord för att nå sina
starkaste effekter; bådas dikter präglades av
samma lyriska realism; och båda hyste samma
aristokratiska motvilja mot känsloutbrott och
nakna bikter och gav därför gärna sin djupast
kända poesi form av skildringar, där andra
människor än de själva träder i förgrunden.
Detta var utan tvivel den egentliga orsaken
till att Gunnar Silfverstolpe i sin lyrik så ofta
talade i tredje person. Han gjorde det för
övrigt till och med i dagligt tal: när han
någon sällsynt gång yppade saker som intimt
berörde honom själv, brukade han sällan eller
aldrig ordet "jag", han sade i stället
"Pettson". Ingenting kunde vara honom
förhatligare än att blotta sig offentligen. För det
idylliska inslaget i hans dikt hade hans
instrument fulla, villigt flödande toner. Men så
snart det gällde hans innersta, ömtåligt
personliga angelägenheter var han både för stolt
och för väluppfostrad att inte dämpa ned
anslaget. Hans lyrik är full av hänsyn, till
honom själv och andra. Silfverstolpe ägde inte
den skamlöshet, som kanske krävs för att den
riktigt stora, våldsamt gripande dikten skall
födas. Konstnärligt var detta nog en brist;
mänskligt var det avgjort motsatsen.
Denna förbehållsamhet är naturligtvis
förklaringen till den särskilt tidigare gängse
missuppfattning, som i Gunnar Silfverstolpe först
och sist ser en blid, harmonisk idylliker, en
lyckans gullgosse som levt sitt liv i lä för alla
hårda väder. I det dagliga livet spelade han
också städse den rollen; där värjde han sig
nervöst mot misstanken att han inte skulle
vara fullt nöjd med sin tillvaro. "Jag har fått
allt jag kunnat begära och mycket mer
dessutom", avfärdade han varje ansats till
beklagande med en otålighet, som måste väcka
tvivel på att det var så helt med belåtenheten.
Och i hans lyrik uppfattar en något så när
lyhörd läsare en helt annan grundton. Den gör
sig hörd redan i hans allra tidigaste, mer
betydande dikt, "Bröderna", med dess motsats
mellan Aison, krigaren och
handlingsmänniskan, och Kreteus, diktaren, tillvarons
utlänning. Man kan ju inte ett ögonblick tveka
om vilken av de två skalden identifierar sig
själv med; och i en annan ungdomsdikt,
"Romantikern", utsäger han det direkt:
Nu brusa åren snabbt förbi.
Jag går bland dåd och värv.
Där steg en gärning, hög och fri.
Där stod en mänska, rak och djärv.
Jag går med vinden i mitt hår.
Jag tyder aftonstjärnans sken.
Men aldrig sprang ur mina år
en linje, fast och ren.
Att inte leva, inte ha levt, bara se dagarna
rinna förbi utan att någonsin föra med sig
passion, stor handling, hårda och befriande
ödesvindar — det är den förnimmelse som
framför andra ger sin färg åt Gunnar
Silfverstolpes diktning. Hans sparsamma
kärlekslyrik mynnar alltid ut i ett och detsamma:
försakelse. Den är dikt, skriven av en ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0316.html
