Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Thomas Warburton: Brev från Finland. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TH. WARBURTON
BREV FRÅN FINLAND
II
1
På en omkring fem meter lång
utställningsdisk i vår största bokhandel ligger det gångna
årets finskspråkiga böcker sammanträngda; till
höger har betraktaren en samling
frontreportage, fosterländska verk, militärlitteratur och
politiska betraktelser i original och
översättning; till vänster ligger lyriken, romanerna,
novellerna. Både i detalj och i stort tycks
disken avbilda dagens finska litteratur. Också
vad trängseln beträffar. Året 1942 bjöd de
finskspråkiga förlagen på en uppsj ö av nyheter.
Och liksom mångenstädes i Europa har
efterfrågan överträffat tidigare rekord;
tryckpres-sarna arbetar fortfarande med nya upplagor
av julens böcker, och vårsäsongen rycker
närmare. Anmälaren måste inskränka sin uppgift
till att med hjälp av ett tämligen subjektivt
urval försöka skissera upp dagens finska
litterära landskap. Om en del detaljer blir skarpare
än andra kan han med framgång påpeka, att
en dubbelt eller tredubbelt längre
bokförteckning i sin tröttsamhet knappast skulle ge
klarare resultat.
Att kriget beskuggar och tynger den finska
dikten är självfallet. Men i stort sett kan man
göra den iakttagelsen att både lyriker och
prosaister i det fallet bevarat sin konstnärliga
självtukt. Stoffet göms undan och mognar. Den
hårda miljön skjuter fram individuella och
fredstida problem. Minnen sållas, mellankrigs-
tiden vägs på nytt. Människan och vardagen
står i förgrunden.
Nuet tränger sig på, men inte omedelbart.
Det kommer i dagen i historiska perspektiv
eller i fosterländska betraktelser, men mindre
ofta rycks det in bland de skönlitterära
motiven. Då sker det utan patos och yttre gester.
Den finske konstnären har aldrig älskat de
stora orden för nöjet att låta dem rulla över
tungan. Bara i ett fall kan man märka en
häftigare lidelse: Moskvafredens oförrätt
kommer inte att glömmas; ett följdfenomen är
bland annat dagens litterära karelianism.
2
Bland de finska lyrikerna höjer sig i år
långt över de andra en kvinnogestalt,
döds-märkt, i sublim sorg och längtan. Det är Aino
Kallas. I sitt andra hemland, Estland,
upplevde hon den ryska ockupationen, som
berövade henne några bland hennes närmaste
och lät många vänner försvinna. Bruten och
sjuk har hon ännu förmått lägga fram sin
smärta och sin längtan bort i den i alla
avseenden stora diktsamlingen "Kuoleman
jout-sen" (Dödens svan). Dikterna är ofta korta,
och nästan alla är förtvivlat tunga. Det tar
många dagar att läsa denna bok; slutintrycket
är upphöjd, svart skönhet, ännu glödande
bränder och aska efter ett tempel där en gång
röd kärlek dyrkats. Också för den som lärt sig
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
