Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kriget och revolutionen, men det infantila
draget i hans karaktär, som mot slutet gjorde
sig så starkt gällande, minskade kanske
bördan. De sociala problemen hade aldrig rört
honom. Det är till exempel betecknande, att
det hänsynslösa avslöjandet av ett samhällsont,
som man fann i "Burlackerna" eller
"Pråm-dragarna vid Volga", en av hans mest
berömda tavlor, var en oavsiktlig biprodukt. Det
var det nya och pittoreska i motivet och de
mänskliga fysionomierna, som fångat honom.
Repin var inte psykolog i vanlig mening, men
han hade en intuitiv förmåga att känna och
återge sina modellers innersta. Hur tidsbetonad
och influerad av litterära strömningar hans
konst än är, tala hans porträtt och de
tusentals teckningar, som nu äro spridda över hela
världen, om en konstnär av mindre vanliga
mått. I Tito Colliander har han fått en
insiktsfull biograf, som med stöd av hans egna
anteckningar och andra källor gett en utomordentligt
konkret bild av konstnären och människan
Repin och hela hans miljö, vartill hörde män
som Tolstoj, Turgenjev, Mussorgski, Tretjakov
etc. På så sätt har boken om Repin blivit inte
bara en berömvärt objektiv monografi utan
också en underhållande bok och ett stycke rysk
kulturhistoria. Thure Nyman
GÖSTA MONTELL: Bland gudar och vanliga
människor. Medéns 1942. 14: 50.
De unga vetenskapsmän, vilka som deltagare
i Hedinexpeditionen 1927—33 hade lysande
tillfällen att tillfredsställa sin reslust, sitta
under nuvarande förhållanden fast förankrade
i hemlandet och tänka säkert ofta med saknad
tillbaka på sina asiatiska år. En av dem är
Gösta Montell, som nu har sig anförtrodd en
ledande funktion i samband med publiceringen
av den stora expeditionens vetenskapliga
skriftserie. Han gjorde sin insats i det hedinska
forskningsföretaget som etnograf, och hans
arbete knöt honom främst till Peking. Minnen
och studier från denna stad har han nu samlat
i en vackert illustrerad volym (som ofta i
reseböcker äro dock bilderna ibland rätt
godtyckligt insatta i förhållande till texten). Dess titel
är inte endast välfunnen utan nämner också
sakerna i deras rätta ordning. Ty gudarna
spela i denna skildring huvudrollen, medan
människorna, i den mån det gäller deras enkla
vardagstillvaro, uppta en relativt ringa del av
boken. De figurera framför allt i anslutning
till de många olikartade skådespel, som Peking
i rikt mått bjuder på och som i första hand
tilldragit sig Montells intresse. Han beskriver
ingående såväl buddhisternas och lamaisternas
sakrala ceremonier som de världsliga
skådespelen, vilka högeligen uppskattas av kineserna,
trots att en västerlänning säkerligen finner dem
mera originella än tilldragande. Man har en
känsla av att vara i verkligt gott sällskap
tillsammans med Montell. Visserligen har hans
skildringskonst knappast förmåga att
entusiasmera, men han fungerar som en ytterst
initierad och älskvärd ciceron, vilken bland
mycket annat har den värdefulla förtjänsten
att uppriktigt sympatisera med den miljö han
berättar om. Axel Elvin
ELLY JANNES: Renarna visar vägen. KF:s
bokförlag 1942. 7: 50.
Det är väl ungefär en svensk på tusen som
vet någonting om Lappland och en på tiotusen
som vet någonting om lapparna utöver vad
"Folkskolans läsebok" har att säga. För den
okunnige är Elly Jannes en utmärkt introduktör
i fjällvärldens liv. Hon har bara under fem
veckors tid levt bland sirkaslappar och följt
dem på vandringen från Pårek till
sommarvistet vid Virihaure. Men hon har tagit väl
vara på tiden och hennes bok är i sin art
utmärkt. Hon bröstar inte genast av hela sitt
nyförvärvade vetande utan låter ärligt sina
läsare dela upplevelsen, låter fjällvärlden undan
för undan öppna sig för dem som den öppnade
sig för henne själv, vilket är god
reportagekonst. Hon har en frisk och öppen blick och en
vederhäftig och trevlig ton, fri från pjoller och
vildmarkspatos. Hennes förälskelse bör kunna
meddela sig till många. Den som sedan vill veta
mer om lapparna, kan gå vidare till Ernst
Mankers böcker, till Anta Pirak och Nils Nilsson
Skum. Fotografen Anna Riwkin, som delade
färden, har gjort ett gott arbete.
S ven barthel
S. M. LAMBERT: Amerikansk läkare i
paradiset. Översättning av Margaretha
Odelberg. Norstedts 1942.
11:—.
S. M. Lambert är själv den amerikanske
läkaren i fråga. Och han är så karikatyrmäs-
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
