Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Holger Ahlenius: Geijer och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
liga rättigheterna. Den ståt som vilar på
våldförd människorätt hämnas ovillkorligen på sig
själv den dag slaven bryter sin boja, förklarade
han med tanke på den nyss bedarrade
revolutionsstormen. I dag ljuda orden profetiskt. Att
1789 års idéer ägde en viss motsvarighet i
gammalgermanska föreställningar, är ett
omstritt argument i nuets debatter;
sammanhanget stod klart redan för Geijer! Om franska
revolutionen kom han senare att hysa en helt
annan mening, men i olikhet med de flesta
svenskar genomskådade han från första stund
sin tids världserövrare och folkförtryckare, och
sin sunda, oförvillade natur likmätigt bevarade
han allt framgent sin avsky för Napoleon.
Ännu i Gustaf Adolfs-talet 1832 gav han prov
på sin psykologiska skarpblick, då han
betecknade det som ett av svaghetens säkraste
kännemärken att beundra "blotta kraften utan
sedligt mått". Effektivitets- och framgångsmoralen
var tydligen ett vanligt fenomen redan i den
tidens Sverige!
Tidigt hade Geijer mottagit bestående
intryck av den tyska idealismen, och Kants
lärjunge kunde aldrig godtaga statsraisonens syn
på individerna som enbart mål för statens
avsikter. Samtidigt inskärpte han
samhällsdyg-dens och medborgarandans vikt och betydelse.
Denna civism går som en obruten linje genom
hela hans utveckling och utgör alltjämt en
manande appell till hans landsmän. Han
avvisade bestämt den cyniska, blott alltför
välbekanta uppfattningen, att politik och moral
inte ha något med varandra att göra, och han
tyckte sig ha funnit, "att folken redan blivit
straffade för den åskådning, som skilt moralen
från politiken, det rätta från det nyttiga och
förvandlat folkrätten till de starkares rätt". För
vilken gång i ordningen se vi tesen besannas?
I den betydelsefulla skriften "Feodalism och
republikanism" från 1818—19 satte han fingret
på machiavellismens svagheter och
nedbrytande karaktär, sådana de visat sig i den napo-
leonska diktaturen; det stora befrielseverk
Europa bevittnat hade uppenbarat, "att ju mer
den egoistiska politikens upplösningsprocess
i samhället synes ha lyckats, ju närmre är
utbrottet av den inre själarnas flamma, som,
plötsligt utplånande, försmältande, förenande
de enskilda intressena till ett högre
gemensamt, i lågorna till ny härlighet liksom
omgjuter mänsklighetens bild. Och hur skulle
machiavellismens anhängare vara beredda på
en sådan förändring". Det är en tanke att söka
tröst och ledning vid ännu i dag! Även under
sin konservativa period bevarade Geijer sin
motvilja mot de absolutistiska och auktoritära
tendenser, som stucko upp huvudet i den heliga
alliansens Europa, och han inskärpte
nödvändigheten av att träffa ett val mellan det goda
och det onda i historien; neutralitetens linje
bleve allt smalare!
Då som nu var det Storbritannien, som ledde
motståndet mot de nedbrytande krafterna och
därigenom framstod som de små folkens
beskyddare. Geijers brev och anteckningar från
sin resa till England åren 1809—10 höra som
bekant till topparna i hans verk. Vad han fäste
sig vid i öriket, var inte bara den värdiga
umgängestonen mellan medborgare av olika
åldrar och stånd, den enskilde engelsmannens
höga kultur i allt som rörde uppförande och
offentligt framträdande; först och sist var det
den djupa respekt för lagen, dess okränkbarhet
och majestät, som blev ett annat ledmotiv
i hans eget samhällstänkande: "Det är dess
(Englands) odödeliga heder, att den ringaste
av Lagens formaliteter där anses för starkare
än klingorna av tusen bajonetter." Härvidlag
befann sig Geijer i bästa samklang med 1809
års svenska grundlagsstiftare, liksom
överhuvud i sin sympati för det brittiska statsskicket.
Från England vände han sedan blickarna mot
Sverige och fann det vara en oskattbar
förmån, att som vi av ålder äga en egen lag,
vilande på urgammal svensk grund och ur-
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
