Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bör ha frihet vid sitt val, så föreligger å
andra sidan ett absolut tvång att välja. "De
judiskfödda måste nu avgöra huruvida de
vilja vara judar eller inte; någon dubbel
nationalitet och någon dubbel lojalitet får inte
längre tillerkännas dem." Författaren avvisar
med rätta såsom helt inadekvata alla från
judisk-nationell sida uppdragna jämförelser till
exempel med svensk-finländare eller
svenskamerikaner och framhåller alldeles riktigt att
"judarna ha lika litet som någon annan
människogrupp någon rätt till en nationell
am-fibietillvaro. "Det är välgörande att detta
utsäges så klart av en sakkunnig som d:r
Caspari, vilken haft tillfälle att inifrån studera
hela judeproblemet. Att det nuvarande
tillståndet ständigt måste leda till nya utbrott av
rashat är tydligt. Självklart är emellertid att
de judar, som icke önska assimilera sig med
invånarna i de länder där de varit bosatta
längre eller kortare tid, måste beredas tillfälle
att grunda en egen ståt. Caspari uppställer
därför med rätta som sitt andra förslag
önskemålet att "de judiska grupper som
önska bilda en egen ståt, få tillfälle därtill".
Han framhåller på tal om denna judiska
statsbildning att judarna icke mot befolkningens
vilja skola tilldelas ett visst land, till exempel
Palestina, och icke heller tvingas att bosätta
sig i ett land, som de ej önska kolonisera, till
exempel Madagaskar, som ofta nämnts i
diskussionen. Man kanske skulle kunna säga att
problemets kärnpunkt synes ligga här. Ty
saken ligger ju så olyckligt till att judarna icke
vilja slå sig ned där de ha tillstånd till det,
och där de önska bli bofasta i en egen ståt,
där hindras de från kolonisation. På den
punkten har lösningen av judeproblemet
hittills hakat upp sig och synes alltjämt komma
att göra det, såvida icke möjligen de sista
årens fruktansvärda judeförföljelser göra
ju-denheten mera benägen att acceptera en
fristad vilken som helst och helt bortse från de
känslomässiga faktorerna. Författarens
övriga förslag synas fullt realiserbara. Så
exempelvis hans önskan att få fram en kategori
medborgare i den blivande hebreiska
nationalstaten, som har rätt att med hebreiskt pass
uppehålla sig i andra länder på samma
villkor som övriga utlänningar. En jude blir
alltså en utländsk medborgare av samma slag
som andra utlänningar. De judar, som i
Östeuropa varit sammanslutna i "nationella
minoriteter" komma med all sannolikhet att
utvandra till den hebreiska nationalstaten,
menar författaren, och försvinna därmed som
ett icke assimilerbart element. Mosaiska
trosbekännare kommer det då knappast att
återstå många, säger Caspari. "Ty den äkta
judendomen är en nationalreligion", ett
konstaterande, som man måste instämma i. De judar,
som vilja nationellt assimilera sig och ändå
förbli mosaiska trosbekännare, kunna i så
fall enligt författaren behålla sin särskilda
religion utan att deras samhörighet med
nationen behöver sättas i fråga. Så fåtaliga komma
de nämligen att bli.
Författaren granskar till sist kristenhetens
inställning under kriget till judendomen. Han
har i detta sammanhang ett osökt tillfälle att
servera en besk anmärkning om det riskfria
i att servera protester och resolutioner mot
judeförföljelserna, sedan omsvängningen i
krigslyckan eliminerat alla vådliga följder
för de ädla protestunderskrivarna. Den
moraliska indignationen skulle man otvivelaktigt ha
taxerat till ett högre värde, om den fått
utlopp redan under åren före kriget, då
nazistregimen började sina systematiska
judeförföljelser. Men då tego alla de vältaliga
kulturpersonligheterna på några få undantag när.
I d:r Casparis synnerligen initierade och
högst temperamentsfullt skrivna arbete, som
varmt rekommenderas, skulle man måhända
vilja anmärka på en tydligt framträdande
brist på sinne för det politiskt möjliga. Ett
par utfall mot England i Palestinafrågan
förefalla sålunda knappast rättvisa och äro i
detaljer icke helt korrekta. Vidare borde en
stilistisk granskning ha avlägsnat en del
språkliga oegentligheter, vilka nu vanpryda denna
eljest ytterst läsvärda och stimulerande skrift.
Geo Widengren
Kortare anmälningar
GUND VON NUMERS-SNELLMAN:
Kvinnorna på Larsvik. Gebers.
Helsingfors 1943. 7: 50.
"Kvinnorna på Larsvik" är en ganska
ro-manesk historia i finländsk herrgårdsmiljö
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
