Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ivar Lo-Johansson: Fotbollsmatchen. Ur en kommande roman ”Traktorn”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
alltid efteråt brukade tala om ojusta mål. Han
kunde ana sig till var värvarna från
stockholmslaget stod men han ville inte se
närmare efter. Han såg Greta, sportigt klädd, som
infunnit sig och hade mj ölkkontrollassistenten
med sig. Från Åhl var det många andra och
han kände deras blickar riktade mot sig. Det
var en känsla som om de hade stått i solen
med speglar och låtit alla strålarna
sammanfalla på just den plats där han för tillfället
befann sig. Och han märkte att det åstadkom
att han gick något ansträngt och med stela
rörelser ut på plan. Det skulle försvinna
alltsammans bara spelet väl kom i gång.
Publiken som fortfarande strömmade till
kom honom att tänka på att all denna publik
fick bevittna matchen utan att betala därför
att klubben inte haft råd att anlägga en
inbyggd plan där man kunde ta inträde. En
stor del kom för att se just honom och de
skulle komma att ropa på honom under
spelet. Tanken på att han en gång skulle spela
på en stor inbyggd plan där man fick slåss
om biljetterna för att komma in och
därigenom öka känslan av egenvärdet hos honom
själv gjorde honom het. När han gick och
ställde in sig i sitt eget lag kände han
otåligheten. Han kände att dagen hade en allt annat
överskuggande betydelse för honom, därför
att den var avgörande för hur snart den dag
skulle komma när han skulle vara
publikgunstlingen i ett stort lag då man slogs om
inträdesbiljetterna för att få komma in och
se just honom. Han kom ihåg vad man sagt
om den förestående matchen och att man
skulle spela the professional style och the
short passing game och inte the amateur style
med the long passing game och han inte fick
glömma bort det.
— Hur känns det? sade lagkaptenen strax
innan matchen skulle börja.
Han kom fram och talade direkt till honom.
— Bra, sade han.
— Vi får tänka på att kedjan är samspelt
i dag-
— Ja.
— Du får tänka på att också yttrarna ska
få göra något.
— Vad, tror du jag tänker hindra nån?
frågade han buttert.
— Jag tror att det kommer att gå bra.
— Jag ämnar inte hindra, sade han
fortfarande buttert.
— Vi får tänka på the short passing, inte
på the long passing amateur style i dag, sade
han och uttalade de främmande orden som
de skrevs och som han läste dem.
— Jag vet det.
— Du får inte bli arg ifall de spelar hårt
så att du gör bort spelet med det.
— Jag har lagt det på minnet. Det är
backtagen jag har kvar.
— Jag tycker inte spelarna i Spjuten ser
så farliga ut. De är ordinära.
— Inte jag heller, sade han och ljög. Vi
ska nog klara dem.
— Jag tycker inte Spjuten ser så värst
vassa ut. De ska nog bli trubbiga.
— Jag tror också att de ska bli trubbiga
rätt snart, sade han.
— Du vet vilka som står där borta? Man
är ute efter en bra center och jag tycker inte
om det. Det är från stockholmslaget.
— Jag vill helst slippa veta det. Ska jag
vara markerad utanför linjerna också? Räcker
det inte med inne på plan?
Och strax därefter lite nervöst.
— Ska vi inte börja snart? Kaptenen
sprang ut till domarn och de lottade spelet.
Strax därefter var spelet i full gång och
"Spjuten" spelade med solen stint i ansiktet.
De beiga tog genast fatt bollen och gick neråt
motståndarnas mål med den. Man hade ett
första tillfälle att se hur deras kedja arbetade
och att det var överraskningens taktik den
byggde på. De hade kvar sitt vanliga sätt att
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
