Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ingegerd Stadener: Tre dikter - Hibiscus - Så ville jag leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Jag tror
jag tror att blomman blir sällsamt stor
och djupt scharlakansröd,
kronbladen komma att likna lågor av stark eld,
om solen skiner genom dem.
Det under växten väntat på,
urskuldande och oviss under sina gröna veka år,
jäsande och stolt under knoppningstiden,
sker kanske i dag
kanske i morgon.
Men den väldiga praktfulla blomman får leva bara
ett dygn.
Måtte
måtte solen täckas skina den enda dagen!
SÅ VILLE JAG LEVA
När daggdropparna i gräset lent strykas av
mot huden på mina fotblad
och när torvens milda svalka
genom hålfotens valv
sprider sig till vrist och vad,
står jag orörlig i juninatten.
Ivriga rötter skjuta ned i jorden från min fot,
blekgyllne,
spänstiga och fint förgrenade
som hibiscus underjordiska krona.
Mitt kött knyter sig fast samman
till segt trä,
laddat med möjligheter till nya skott
innanför barken.
Från mina höjda armars friska blad
slickar nattvinden balsamiska dofter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
