Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Han ville med andra ord "skriva av sig",
som det heter. Och vad var det han ville bli
kvitt? Han tyckte illa om sin okunnighet, sina
hämningar, sin blyghet, sin brist på självtillit,
sin alltför stora hjärtlighet — då hämningarna
någon gång släppte sitt tag — och de sju
dödssynderna som han hyste inom sig. Det var
detta otrevliga påhäng han ville bli kvitt; men
boken är inte en kvidande uppvisning av
varianter på syndabekännelsen. Linklater är en
artig författare. Har han inbjudit någon till
sig så kväver han inte sin gäst med jeremiader.
Han låter den inbjudne sitta bekvämt, och han
ser till att tiden går fort. Det moderna
tanda-gnisslandet och stönandet bland skribenter är
honom främmande; han är en muntergök,
ibland kanske något för sprallig och bullrande,
men han kan också vara allvarlig, lagom
allvarlig, för han vet att också allvar, njutet
i fint avvägda doser, hör till god
underhållning. Därför tvekar han inte att dela med sig
av sin klokhet, sina många iakttagelser och på
egen hand uttänkta sanningar. Man får veta
vad han anser om sig själv som författare: han
stämplar sig såsom ett slags grovsnickare.
Kanske är det sant. Till de store hör han ju inte.
Han tillhör den rätt stora grupp anglosachsiska
berättare som kan sitt jobb och uträttar en hel
del gott genom att glädja andra med sin epik.
De mycket stora problemen går han visligen
omkring, för han har gott omdöme och vet att
man lätt trillar av pinn om man ger sig in på
sådant som man inte är vuxen. Men denne
självironiske, förbluffande uppriktige herre
som med sina fem sinnen har lärt sig mycket
och har förmågan att fotografera vad han har
prövat är en bekantskap som man är glad över
att man har gjort.
Det är inte så lätt att knåpa ihop en skaplig
självbiografi, för man faller gärna för
frestelsen att andtrutet räkna upp den ena händelsen
efter den andra: och sen gjorde jag det och
sen for jag dit och sen träffade jag den och
han var lustig och sen var det så att. Man kan
nog rikta denna kritik mot "Mitt sämre jag".
Den är bitvis kanske lite för rapsodisk. Det
kan låta ungefär så här: "Apropå min far, så
hade han en god vän, vars kusin brukade jaga
rapphöns i norra Irland hos en gammal
rödbrusig överste, och denne hade varit i Indien,
där han träffade Kipling ..." Man letar efter
en bärande idé, eller den bekanta röda tråden,’
saknas den blir det i nio fall på tio rapphöns
i norra Irland hos rödbrusiga överstar som har
träffat Kipling.
Jag har inte haft någon centraleuropé till
hands för att hjälpa mig att räkna hur många
ansikten man får se i Linklaters bok, men om
jag gissar att det dyker upp ett nytt på var
och en av bokens 360 sidor är jag nog inte
så långt från sanningen. Några djupgående
analyser kan det därför inte bli fråga om: han
fångar ett öga här, ett leende där, en rynkig
kind, en lång haka, en krokig näsa. Han träffar
folk som tillhör alla samhällslager och några
som står utanför samhället. Han tycks kunna
komma överens med de flesta kategorier. Tvärs
igenom hans snabbteckningar glimtar hans
stora intresse för människor. Hans tonfall kan
bli varmt, förstående utan att han stiger ned
sig och hamnar bland de så kallade
varmhjärtade humoristerna som delar ut
axelklapp-ningar och ryggdunkningar.
Det ’brukar inte vara så skrattretande att
läsa naturskildringar, men är de riktigt bra
gjorda är man väl med på noterna. Linklater
är en styv landskapsskildrare. Läs till exempel
hans ståtliga beskrivning av "Freddys väg" i
kapitlet "Vilotid i Assam". Och läs hans fina
naturstycken från Orkneyöarna. Det är den
lyckliga föreningen av friluftsmänniska, målare
och ordkonstnär som har frambringat dessa
bilder, där färgglädjen flammar och gnistrar.
Som resenär låter han inte lura sig av vad
resehandböckerna tvärsäkert påstår. Genom
sina glasögon ser han mycket av det som
undgår genomsnittsiakttagaren, och han räds inte
att uttala sin mening, varvid hans common
sense aldrig sviker honom. Hans funderingar
om Indien, Sovjetryssland, Kina, Japan och
U. S. A. tycks gå rakt i prick. Följande gäller
U. S. A.: "En inföding från Storbritannien
— vars normala atmosfär är sorglös, lugn,
prosaisk och kryddad med likgiltighet — kan
därför knappast undgå att känna en viss
otrevnad, innan han blir acklimatiserad i Amerikas
allvarliga, yppiga och romantiska luft..." Så
talar inte en genomsnittsturist utan en man
som orkar gå bakom patentfraser och
reportergrodor.
Ehuru hans bok naturligtvis först och främst
är avsedd för en bred publik, eller rättare: en
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
