Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Olof Lagercrantz: Fem dikter - Agnes von Krusenstjerna - Min generation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM DIKTER
agnes VON krusenstjerna
Tung genom seklerna föll din ande som stenen i brunnen,
lämnade människans form, skapades om till ett djur.
Lokattens klor växte ut under huden och pannan blev lägre,
ögat som havet grönt, likgiltigt, kyligt och dött.
— Håret högt i en valk och kjolen smal över livet,
fjärilen flög till din kind, rosorna låg vid ditt bröst.
Drömmar som kvinnorna drömt men aldrig tytt eller fångat,
• vårdade stilla din hand, skrev du med skolflickans stil.
Hjärtat som bultade lätt fick svar ur marken och träden,
blodet flöt i vart strå, allt som växte var du.
Vem var det då som skrek, en döendes rop under himlen!
Vinden slog om och med ens var du ej människa mer.
Men ur en virvel av skratt och blod och grinande munnar
hörde vi barnet som grät, doftade sommaren skyggt.
min generation
Törnrosbuskarna blommade skärt när vi levde på jorden
spred över stenar och gräs röda blodets färg.
Överallt var det blod. Det klibbade vid våra händer.
Städerna sjönk i grus, havet och himmelen brann.
Mödrarna kastade ned de brinnande barnen i floden.
Natten var utan slut, dånande, giftig och het.
— Ingen höjde en hand men skulden växte och växte.
Utan att känna vårt brott fällde vi själva vår dom.
Frälsaren vaknade ej. Han sov i sin gyllene krona.
Över hans stelnade drag, dröjde ett leende kvar.
Vägen gick djupare in och mörker omslöt vår bana
tills vi nådde ditt land, bleka, förtrogna död.
Eviga stjärnor spred kring sorgsna pannan sitt skimmer.
Sommarens nyponblom föll ur din öppna hand.
Barn som i mörkret går hem bröt vi upp ifrån livet,
smög från vår ångest och skuld lyckliga in i din famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
