Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Ur Krilon III. Från Johannes Krilons ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR K RI LON III
såg sig hjälplöst kring i rummet. Hennes vita
säng, under dem tofflorna. På väggen två
vykort som han skickat till henne från en
skolresa och ett när pappa och han var i
Köpenhamn, förra sommarn.
Mammas sekretär stod där, pappa hade
sagt att hon skulle få den om hon inte gjorde
repor i den eller bläckade ner den. Hon hade
fått en trasa med en droppe olja på för att
putsa den, nu hade den blivit dammig.
Uppepå stod mammas foto, och av honom
och pappa, och ett av dem alla tre. Nyckeln
satt i. Det var en blank, fint arbetad nyckel,
ålderdomlig. Den kändes levande i handen.
Han vred om och öppnade klaffen.
Framför de små lådorna satt fem dockor
och en liten björn av gummi som hon hade
fått när hon var mycket liten. Dockorna var
det enda hon skötte, det enda hon brukade
vara riktigt ordentlig med.
Det välvde om i honom, han vacklade av
sorg, han hade kunnat dö av sorg, det fanns
inte längre några sammanhängande ord för
det. Det gör ingenting att jag är kort, tänkte
han, kriget gör ingenting, ingenting, bara hon.
— Lilla syster, lilla syster, mumlade han.
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
