Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sökt teoretiskt komma ifrån konflikten. Man må
ha rätt att försöka göra det och försöka det hur
långt som helst — det skall ändå aldrig i
evighet lyckas att undkomma spänningen mellan
den instans som dömer och den som är "natur".
Om man är feg eller fåfäng och själv märker
det, så är det visserligen sant att det inte går
att bli fri från dessa odygder genom abstrakta
befallningar, vare sig yttre eller inre, egna
eller andras, men i själva det faktum att man
konstaterar saken, ligger väl ändå
grodd-punkten till en personlighetens transformering?
Det är som om Birgit Lange alltför
ofullständigt kände till det fruktbara självmissnöjet,
det oneurotiska själslivets livtag mellan olika
makter.
Men givet är att samvetet kan råka ut för
svåra sjukdomar, splittringar och krampaktiga
neuroser. Birgit Langes böcker berättar på ett
intensivt sätt om sådana kval. Läkedom för sin
neuros söker hon i en sval och rationell analys
av egna och andras motiv, i resignation och
tolerans, i allvarliga försök att godta
verkligheten som den är, och hon vill genom
förnuftiga resonemang förändra den:
men låtom oss själva förlåta oss,
så varda vi marterna loss,
och låtom oss alltid sträva
och låtom oss aldrig gräva
i gammal synd och skam,
men blott se fram!
Därom är intet att säga. helst som
författarinnans analyser är fina och intressanta. Vem
håller inte med henne om att sökandet efter
kunskap är det viktigaste av allt, och vem
önskar inte att förmågan att leva sig in i
andra människors motiv vore något mer
utbredd än som nu synes vara fallet! Vid
sjukdomar och i många andra fall är säkert en
analys det enda rätta. Men därmed är inte
saken utagerad. Man måste också ta hänsyn
till motsatt väg, till det mänskliga behovet att
förtäta och konkretisera sina upplevelser, vare
sig detta sker i konstens eller religionens form.
"Tre brev till en kristen" är en lugnare och
mognare bok än författarinnans föregående.
Den är konkretare i sin syn, och det är som
om Birgit Lange närmade sig en säkrare grund
för sin människokunskap. Ett psykologiskt fall
som har förekommit i författarinnans tidigare
böcker berättas här — sid. 123 ff. — på ett
klarare sätt. — En gift kvinna med starka
konstnärliga anlag kände det som en tyngande
samvetsplikt att uppta ett föräldralöst finskt
barn i sitt hem. Hon gjorde det, men det
medförde stoit avbräck för hennes konstnärliga
arbete och hon blev sjuk av konflikten. Barnet
började stjäla i den fientliga atmosfären, vilket
togs till förevändning för att skicka bort det.
"Hon ställdes obevekligt", skriver Birgit Lange
träffande, "inför det stora sedliga avgörandet:
skall jag slå av på mina egna anspråk för att
ge dig, min medmänniska, möjlighet till en
plats i solen? Men just detta sedliga avgörande
vill människor undgå." Här är Birgit Lange
framme vid själva groddpunkten, vid den
religiösa grunden, men här stannar hon. Det går
inte att komma ifrån samvetskonflikter, även
om man övertäcker dem. Ur en inre konflikt
av detta slag springer väl det som de fromma
kallar Guds vilja, nämligen kravet på att
handla i kärlek. Och valet kan då ske till
förmån för det egna eller den andras bästa (eller
bådas). Man kunde tillägga, att de snälla och
kristliga ofta upphöjer den altruistiska
principen, alltså i detta fall det finska barnets
välfärd, till det enda rätta och att vissa moderna
moralteoretiker och frihetslärare förklarar
egoismen, här konstnärsdriften, som den enda
verkligheten. Men Schweitzers "livsvördnad"
ger verkligen en syntes, en djup grund för
handlandet.
Klarhet och frid skänker inte Birgit Langes
böcker trots det logiska skrivsättet. Det finns
mer av klarhet i Undsets subjektivism och hos
den känslofulla mystikern Honorine Hermelin.
Snarare kan läsaren råka bli insnärjd i de
oerhört svåra problemhärvor författarinnans
böcker snuddar vid. Men problemen är så
intensivt och personligt ställda och
formuleringarna ofta så pregnanta att dessa böcker
kan ge en stark impuls att söka klarhet. Det
som Birgit Lange har att säga om Hägerströms
inflytande är till exempel intressant. Hon talar
om hans lärors "intellektuella dynamit".
Kanske Hägerström är en av de dynamitarder
som utför den nödvändiga destruktionen för
att vördnaden för livet skall kunna välla fram
i sin livgivande mäktighet?
Men därom är anmälaren, ehuru
mantalsskriven i Uppsala, inte särskilt kompetent att
yttra sig. Margit Abenius
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
