Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
håller den teleologiska synpunkten, får det en
majestätisk meningsfullhet. Och lika
meningsfullt blir Kierkegaards hela livsöde. Hur allt
— stort som smått — samverkade ooh
ordnades till ändamålsenligt sköna, överskådliga
symmetrier för att den Sören Aaabye som den
5 maj 1813 föddes i Köpenhamn, närmare
bestämt i fastigheten Nytorv 2, som Michael
Kierkegaards sjunde och yngste son skulle
bli, icke bara vad han blev, utan vad han var
ämnad att bli, och nå, icke bara vad han
nådde, utan vad han skulle nå, det framträder
med illustrativ tydlighet i Hohlenbergs
skildring som på en mönstergill karta. Underbart
planmässig, i varje detalj beräknad av ett
metafysiskt förutseende, så ter sig i
Hohlenbergs demonstration den figur i vilken
Kierkegaards tidliga existens var inskriven. Man kan
fråga sig, hur det skulle ha gått med hans
uppgift på jorden, om något, en enda
enskildhet, hade saknats i detta fulländat
kombinerade mönster, om exempelvis den
egendomliga, till symbol för syndens, för den avlande
skuldens realitet upphöjda händelse icke hade
inträffat som bestod däri att fadern som liten
vallardräng på den jylländska heden
"förbannade Gud" under de drivande skyarna.
Ja, hur skulle det ha gått med Kierkegaards
uppgift, om denna ur det personliga livets
aspekt förhistoriska tilldragelse, vilken sedan
på ett så enastående vis kom att prägla hans
utveckling och som bjudande arketyp
fort-verka i hans öde, icke hade funnits med i
schemat? Och hur skulle själva formen för
hans tänkande, ja själva den språkliga
åtbörden i hans författarskap, så oskiljaktig från
innehållet, i så fall ha gestaltat sig? Säkerligen
helt annorlunda än som nu blev förhållandet.
Ty den speciella art av svårmod som den
nämnda upplevelsen framkallat i faderns sinne
(naturligtvis på en allmänneligare grund av
konstitutiv melankoli), den bestämde likaledes
hans speciella art av pedagogik, icke bara
vad dess sedligt och religiöst normativa sida
beträffade, utan också i anseende till dess
formellt bildande, formellt riktningsgivande,
övningsmässiga och anlagsskärpande funktion.
Men lika nödvändigt ur syftets aspekt
förefaller varje annat bekant faktum i
Kierkegaards levnad, det må röra sig om något så
livsöverskuggande som förhållandet till Regine
eller falla inom trivialare sfärer, till
exempel den ekonomiska; ty även i fråga om
Kierkegaards förmögenhetsställning, den
pe-kuniära basen för hans verksamhet, tycker
man sig spåra en planläggande metafysisk
beräkning: att den finansiella katastrof som
några månader före Kierkegaards födelse
drabbade Danmark och gjorde, att alla
värdepapper, aktier och obligationer (utom de så
kallade kungliga) nedskrevos till omkring en
tiondel, mot all förväntan skonade den
kierke-gaardska förmögenheten, ja, till och med kom
den att icke obetydligt ökas, detta får i sitt
sammanhang med den mission det bidrog
att i yttre måtto säkerställa ett tycke av
förutbestämmelse; och lika meningsfullt
förutbestämt synes det, att Kierkegaards efter
hand alltmer sammansmältande ekonomiska
resurser räckte precis så länge det var
påkallat men i det ögonblick hans livsgärning
var avslutad voro definitivt förbrukade. Icke
var för sig, men betraktade i sin
ömsesidighet och samverkan med andra, få dylika fakta
en underlig lyskraft. Det må vara tillåtet att
med Hohlenberg i Kierkegaards öde se något
annat än resultatet av en kausalitet, som
ytterst kan återföras på atomernas möten
under deras blinda kringvirvlande i
Demokritos’ tomma rum. Bertil Malmberg
Carl Johan och hans tid
ÅKE THULSTRUP: I kejsarens skugga.
Wahlström & Widstrand 1942.
7:50.
YNGVAR HAUGE: Carl Johan.
Revolutions-soldaten — marskalken. Bonniers
1942. 14:—.
TORVALD T:son HÖIJER: Carl XIV Johan.
Kronprinstiden. Norstedts 1943.
22:—.
Det kan förvåna att återspeglingar i svenskt
liv och opinion av stora världshändelser och
dynamiska perioder i så ringa grad lockat
587
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
