Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ter", ansvarslösa sällar, ja, som agenter för
främmande makt. I sin kritik av regeringens
"enkelriktade konjunkturpolitik" ger nu
Stålhane regeringskretsarna ett svar, som måste
sägas vara utomordentligt väl förtjänt.
Stålhanes metod lämpar sig ypperligt, när
det gäller att klarlägga den opinionsbildning,
som ägde rum här i landet under "de svåra
åren". Däremot synes den mig inte vara till
fyllest, när det gäller att analysera en så pass
diskutabel sak som "tyskt väsen". Enstaka
citat kan bevisa tillvaron långt före Hitler av
en förvildning liknande hans, men tyskt väsen
fångar man inte så lätt. Det är farligt att
generalisera. Åke Thulstrup
Den osynliga fronten
CARSTEN FROGNER: Den osynliga fronten.
Ljus 1943. 8: 50.
Den osynliga fronten bildas av
frihetsmännens massa i ockuperat land. Den har tusen
in- och utbuktningar, den når in i
koncentrationslägren och har etapplinjer ut till
gränserna för vapenimport, nyheter, flyktingtrafik.
Den är osynlig, ty den är allt genomträngande
och till sitt väsen andlig, som ett fluidum.
Dess motfront är hemliga polisen,
"gestapoismen". Norrmannen Frogners lätt förklädda
och generaliserade skildring från denna
krigsskådeplats torde genom dags- och
veckopressen fått ett så stadgat — och berättigat! —
rykte, att den inte behöver närmare
presenteras här. Förutom en gripande skildring ger
Frogner en djupgående analys, nämligen av
de psykologiska förutsättningarna och de
taktiska betingelserna för både frihetsfronten och
gestapoismen. Det inte bara upplyser och
styrker, utan boken är också "i mycket en
allmängiltig lärobok i striden för friheten i
vilket land som helst" (Gustaf Stridsbergs
förord) och är som sådan ett ovärderligt
komplement till den mer officiella
hemmafrontlitteraturen.
Den viktigaste slutsatsen om frihetsfronten
är, att den vilar på varje enskild mans och
kvinnas mod och rådighet. Den måste växa
fram organiskt ur mycket små och anonyma
grupper, den kan inte och får inte ha någon
central vare sig hemma eller ute; då kunde
den ju förlamas genom ett enda hugg åt
huvudet. Bland dess tusen problem kan man
fästa sig vid den nedbrytande ångest, som
hotar den häktade i all hans goda rätt
gentemot förtryckarna och som enligt författaren
beror på att kulturmänniskan aldrig kan
känna sig skuldfri inför sig själv; slutsatsen
att terrorn därför skulle ha långt mindre
chanser i ett moraliskt undergrävt samhälle
må dock betvivlas.
Över huvud pekar Frogner ofta på de nya
psykologiska problem, som de bägge
fronterna aktualiserat som framtida
forskningsuppgift. I gestapoismens eller
"maktförbrytarnas" själsliv har han dock själv nått nära
nog till botten. En av hans karakteriserande
termer är "polyp", och analysen är nära släkt
med den Eyvind Johnsons Krilon ger av
"bläckfisken" — för övrigt också med
Rausch-nings "nihilistiska" maktpsykologi.
Gestapoismen är även den utan ledare: den är
överorganiserad enligt den självverkande
principen att av två eller tio i det särskilda fallet
medverkande segrar alltid den hårdaste,
hämningslösaste, kriminellaste, och den är
skenbart godtycklig enligt den principen, att
blotta misstanken eller passiviteten kan straffas
med döden, medan grovt motstånd kan råka
bli bortglömt — terrorns själva grundprincip,
att ingen ska kunna känna sig säker. Att
terrorn ändå till sist blir verkningslös hos ett
frihetsmedvetet kulturfolk är den stora
sanning boken förkunnar och som nog måste
upplevas för att fullt förstås.
Vi som kanske inte ska behöva uppleva det,
får av Frogner den bästa hjälp till förståelse
vi kan begära. Tom Söderberg
En dandy vid Apollons hov
K AI FRIIS MØLLER: Skribenter o g Bøger.
Gyldendal 1942.
Förr i världen talade man om diktande
dandies, och därmed menades flärdfulla
världsmän, som också i sin litterära alstring visade
ett elegant och oberoende väsen. I våra dagar
är det snarast kritikerna, som strävar efter en
sådan hållning — kanske för att bli gillade
av finsmakare och beundrade av den bredare
publiken, som skyr biblioteksdamm på rock-
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
