Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Erich Wittenberg: Friedrich Meinecke. Ett bidrag till den moderna nationaltanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIEDRICH MEINECKE
konist, yrke och nationalitet, mötas i ångesten
för den västerländska kulturens öde. De
förutspå alla, att Europas ödestimma skall slå, när
det gemensamma kulturbandet slites och icke
återknytes. Just denna fråga, som med rätta
oroar alla dessa framstående
kulturpersonligheter, utgör huvudföremålet för Meineckes
djuplodande forskning. Makttanken vinner
sedan 90-talet oavbrutet terräng hos Europas
stormakter: världspolitiken får en alltigenom
maktpolitisk prägel, i det att varje stormakt
under kraftigt och hänsynslöst utnyttjande av
alla sina ekonomiska resurser medvetet
bedriver utomeuropeisk kolonialpolitik i stor
stil. Nationalistiska idéer träda i förgrunden
inom politiken: den engelska imperialismen,
panslavismen, pangermanismen, den franska
revanschtanken prägla mer och mer tidens
politiska ansikte, och samtidigt förbleknar
humanitetens stjärna.
Ju starkare storpolitiken genomtränges av
rena maktsynpunkter, desto större ära
tillkommer alla de ensamma tänkare, som med
omutlig kraft verka för folkens inbördes
försoning. Opåverkad av de härskande
tidstendenserna lämnar Friedrich Meinecke i sitt
klassiska verk "Weltbürgertum und
National-staat" (1908), vari han skildrar Tysklands
växlingsrika andliga och politiska utveckling
under 1800-talet, det kanske tyngst vägande
bidraget till nationalproblemets lösning som
vi överhuvud hittills äga inom den moderna
historieskrivningen. Redan bokens titel är ett
program; den anger klart, varthän författaren
syftar: att bringa folkens berättigade
nationella anspråk i samklang med deras ansvar
inför mänskligheten. Meineckes perspektiv
över nationens väsen ha ännu i dag icke
förlorat något i brännande aktualitet, fastmer,
först senare händelser ha till fullo bevisat, hur
klarsynt han var.
Härmed komma vi till frågan, vari enligt
Meineckes uppfattning en nations väsen är
rotat. För att besvara denna på ett sätt som
överensstämmer med Meineckes intentioner,
måste vi först peka på andra försök, som
principiellt i detta avseende icke förmå föra
vidare.
Det går inte an att uteslutande med ledning
av begreppsliga formler vare sig bevisa eller
förneka en nations realitet. En nations rikt
förgrenade, mångfaldigt segmenterade
nationella liv låter sig nämligen icke inpassas i ett
begrepps trånga prokrustesbädd. Lika litet är
det, såsom Meinecke i sitt huvudarbete liksom
i hela sin produktion med eftertryck betonar,
möjligt att föra ett folks nationella tillvaro
tillbaka allenast på en enda faktor och med
denna som utgångspunkt tyda ett folks
religiösa, andliga, politiska och ekonomiska liv.
Varje sådan åskådning gör intrång på livets
mångfaldighet och är därför helt
verklighetsfrämmande. Sålunda riktar Meinecke en skarp
kritik mot raslärans villfarelser och mot den
materialistiska historieuppfattningens
ensidighet. Han framhåller bland annat i sina
krigsuppsatser. som utkommit under titeln "Die
Erhebung von 1914" och "Probleme des
Welt-krieges", huvudsakligen följande synpunkter:
Läran om folkens fullständiga rasrenhet är
en nationell myt; alla folk äro numera i större
eller mindre grad rasblandade; även försöket
att bestämma de olika rasblandningar, som
ha försiggått inom ett folk under loppet av en
månghundraårig historia är dömt att
misslyckas. Då aldrig ett folk består av blott en
enda ras, medan däremot en ras omfattar
många folk, som äro helt olikartade till sitt
andliga och politiska kynne och dessutom de
olika rasblandningarna icke äro möjliga att
särskilja, kan man aldrig av ett folks
rasbeskaffenhet fatta dess väsen. Den som
inlåter sig på denna orimliga uppgift, kan
icke göra rättvisa åt det andliga livets
självständighet. En sådan oriktig rasuppfattning
förleder snarare ett folk till nationell för-
639
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
