Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tresseväckande sidor, kan man konstatera, att
hans arbete har sitt stora värde som
typologisk handbok av etnografiskt snitt. Han har
här, delvis i anslutning till Sachs’ och
Horn-bostels principer, genomfört en radikalt modern
instrumentsystematik. — Director musices
Sven E. Svenssons lilla skrift är en utmärkt
introduktion i orkesterkunskap och innehåller
både en givande exposé över
instrumentalmusikens utveckling och en högst sakkunnig
redogörelse för de olika instrumentens
egenskaper och funktion. I anslutning härtill
nämnas också verk, där de utnyttjats solistiskt
eller kammarmusikaliskt. Här är nog urvalet
ibland lite godtyckligt, och man saknar till
exempel bland violinsonatens skapare Grieg
och bland violinkonsertens Sibelius,
Tjajkov-skij och Prokofiev, medan vid valthornet en
hänvisning till Brahms’ berömda horntrio hade
varit lämplig. Ett otidsenligt inslag är
bildbilagan, där proportionerna mellan bland
annat stråkinstrumenten förvrängts på det
svåraste. Axel Elvin
Utrikespolitisk Frank Heller
FRANK HELLER: Gladiatorernas
uttågsmarsch. Bonniers 1943. 6: 50.
Ännu så sent som i de mörkblå
junikvällarna 1940 dansade de av undervattenslampor
belysta fontänstrålarna som eldslågor kring de
vällustiga bronsflickorna på Piazza dell’Esedra
i Rom. På Stampa Estera — de utländska
journalisternas högkvarter — gick dock
tippningen hög om nätterna. När kommer
tärningskastet och balkongtalet? När går Italien
in i kriget?
Då och då kunde det förmärkas någon oro
på gatorna. När de lugnt flanerande romarna
ägnade oväsendet en förströdd blick och en
spasmodisk viftning med högra armen, sågo de
några skränande fascistynglingar draga förbi
med en italiensk trikolor och en likkista på
vilken man inte särskilt finkänsligt antytt att
den var avsedd för Chamberlain och det
brittiska imperiet med för resten. Då det stora
spelet om Italien på blodigt allvar började den
10 juni 1940 med dehoptrummade fascistledens
"Guerra! Guerra!" och befolkningens dova
oro, fanns Frank Heller på platsen. Han läm-
nade sedan inte dramat ur sikte förrän i dess
sista fas och därför kan han med ingående
sakkännedom och utomordentliga
förstahands-informationer berätta historien om hur
stålpakten sprack och falluckan öppnades under
caesaren i Palazzo Venezia. Visserligen har
Mussolini som gubben i lådan dykt upp igen,
men detta är av mindre betydelse, då det
mänskligt att döma sattes punkt för
fascistepoken den 25 juli 1943.
Säkert är det fler än Frank Heller, som med
bävan sett fram emot den utveckling Italien
måste genomgå och anat att finalen skulle bli
blodig. I boken får man beläggen på, varför det
skulle bli så. Visserligen upplevde Mussolini en
kortvarig hausse som mäklande fredsdiktator,
men då de germanska segersignalerna började
skalla, blev han uppriktigt orolig över att han
inte skulle hinna att vara med och leva
farligt ett litet slag. Frank Heller betonar, att
Tyskland inte önskade ett italienskt inträde
i kriget och de flesta tecken synas bekräfta
detta. Ett kvasineutralt camouflage passade
bättre med de tyska erövrarplanerna.
Men den farliga leken började i alla fall.
Frank Heller kan ladda den italienska
krigskrönikan med många detaljer, som särskilt
i fråga om greklandskriget äro upprörande
och som utan hämningar viskades från man
till man med anklagelser riktade — inte mot
Mussolini — utan Ciano. Hur än ansvaret
fördelades så framgick det att det var "den lille"
folket ville åt. "Den store" gick då ännu så
länge fri. Hurudan var då den "store"
mannen? Den bild författaren ger saknar inte
nyanser. Ja, det är väl inte helt utan att Frank
Heller, då han full av förtrytelse över
tillståndet i Frankrike reste därifrån, i den
musso-linska eran trodde sig se en flik av sin
önskedröm om den upplysta despotien förverkligad.
Blixtbilderna från fascistspetsarnas bravader
äro lika indiskreta som skarpa. De visa bland
annat hur det italienska folket, som enligt
fascistpressen endast hade sin arbetsamhet som
kapital, fick lida under tunga pålagor, vilka
i svindlande belopp och med en cynisk dubbel
italiensk bokföring smusslades i egna fickor av
det praktfulla uppbåd, som kallades den
fascistiska hierarkien. De antityska tendenserna i
Italien skymta givetvis också i volymen. En
psykologisk röntgenbild av hur grundmurad
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
