Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
De missgynnade
teaterrecensenterna
Något som man kan grubbla över är varför
de dagliga tidningarna skall anse det
nödvändigt att recensera en teaterpremiär redan
morgonen därpå. Det kan inte bero på någon
önskan från kritikernas sida, ty arrangemanget
är lindrigt uttryckt obekvämt för dem. Så
snart slutapplåden sätter in måste den arme
recensenten ohövligt överge sitt sällskap, tränga
sig ut ur salongen, rafsa till sig sina kläder
och störta i väg till redaktionen, där han
— kanske iförd smoking och stärkskjorta och
med klockan framför sig på bordet och
om-brytaren eller nattredaktören diskret hostande
i dörrspringan — skall, antingen han vill och
kan det eller inte, antingen han är trött och
har huvudvärk eller inte, redogöra för sina
intryck av pjäs, föreställning och
skådespelarinsatser. Har det varit en lång föreställning
har han i bästa fall två timmar på sig, och de
längsta pjäserna är i allmänhet inte de lättaste
att recensera. Bortsett från att den stackars
människan borde kunna besparas detta
nattvak och nervprov är det ju uppenbart att en
recension som skrivs med piskan över
författaren inte kan bli lika bra som den som fått
mogna normalt. Att få sova på saken brukar
anses som en skälig begäran från den som
ställs inför ett viktigt beslut, men
teaterrecensenten vars beslut är av sådan vikt för teatern,
författaren och skådespelaren får aldrig sova
på saken om han tjänstgör i de för
publikreaktionen avgörande dagstidningarna. Han
kan i vissa fall få tillfälle att se
generalrepetitionen, men han förvägras rätten att se om en
pjäs efter premiären för att kontrollera sina
intryck. Därvidlag är han sämre ställd än
litteratur- och konstkritikern och lika illa lottad
som musikkritikern med den skillnaden i det
senare avseendet att en musikanmälare sällan
har möjlighet att dagen därpå höra om en
konsert eller en opera även om han skulle vilj a
det. Dagstidningarna anser det naturligtvis
vara god journalistik att så snabbt som
möjligt förmedla den nyhet som en teaterpremiär
innebär. Men det räcker inte att teaterkritik är
god journalistik, den måste först och främst
vara god teaterkritik. När tidningarna har
särskilda litteratur- och konstsidor vissa dar i
veckan, varför skulle de då inte också kunna
ha särskilda teater- och filmsidor, gxempelvis
på lördagarna, då folk särskilt gärna går på
teater och bio? Varför skulle inte teater- och
biografpubliken kunna vänta lika länge på
kritikens dom som bok- och
utställningspubliken? Det är alldeles klart att den kan det
och att det nuvarande systemet inte ens kan
försvaras från journalistiska utgångspunkter.
En välredigerad teater- och filmsida med en
del av recensionerna sammanförda i
översiktens eller krönikans form, med notiser och
lämpligt bildmaterial — vore det inte en
tillgång även för den i nyhetsavseende mest
väl-redigerade tidning?
En dansk kollega
Under de sista tjugu åren har Danmark
saknat en litterär tidskrift i egentlig mening,
ett förhållande som livligt beklagats och som
i längden måste bli ohållbart i ett land där
böckerna spelar en så stor roll, inte minst nu
691
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
