Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Victor Hugo - 2. Vännen Sainte-Beuve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
Det är egendomligt att bara några decennier
efter det lasciva 1700-talet möta en litterär
miljö, där överhuvud misstanken för otrohet
icke kan förekomma. Alla parterna var på det
klara med att det här endast gällde en
personlig erotisk affär, och att ingenderas värdighet
kunde förenas med ett äktenskapsbrott.
För övrigt kastade sig Hugo nu in i arbetet
på sin stora roman "Notre-Dame de Paris",
som fångade hela hans uppmärksamhet. När
den skulle komma ut, meddelade Sainte-Beuve,
att han icke ansåg sig kunna recensera den
i Le Globe. Matthew Josephson säger kort och
vasst, att Sainte-Beuve var lika förtjust i att
svika sina vänner som sina idéer. Han
intrigerade för att göra Hugo och Vigny till ovänner,
och han satt hemma i sin kammare och skrev
gnistrande kvicka och svidande infama saker
om sin gamle vän och gynnare: "Hugo är den
störste pindariske bråkmakare, som har
existerat." — "Hugos kraft är på samma gång
pueril och titanisk." — "Hugo var en ung
barbarkonung. Vid tiden för ’Les
consola-tions’ försökte jag civilisera honom; men
lyckades föga." — "Hugo som dramatiker —
det är Caliban i shakespearepose" ...
Victor Hugo, som alltid uppfattade
litteraturen som ett slagfält, där anhängare betydde
stridskamrater, kunde till slut inte behärska
sin besvikelse; i ett brev, som hugoforskningen
ägnat det livligaste intresse, skrev han:
"Jag kunde inte tro, det måste jag säga dig,
att det, som passerade mellan oss, det som icke
är känt av någon annan än oss två i hela
världen, någonsin skulle kunna glömmas och
framför allt inte av dig, av den Sainte-Beuve,
som jag hade känt... Du har sannerligen
i hög grad förändrat dig! Du borde påminna
dig — om inte dina nya vänner i dig har
utplånat sista skymten av ditt gamla jag — du
borde påminna dig, vad som passerade mellan
oss i det mest plågsamma ögonblicket av mitt
liv, i en stund, då jag hade att välja mellan
henne och dig — påminna dig, vad du sade,
vad jag erbjöd dig, och vad jag lovade dig
— du vet det — med det fastaste beslut att
hålla mitt löfte och göra som du önskade."
Somliga kritiker har av detta citat velat dra
den slutsatsen, att Hugo verkligen lät sin maka
välja mellan sig och Sainte-Beuve. Emellertid
säger brevet något helt annat, nämligen att
han själv hade att välja mellan Adéle och
Sainte-Beuve! Brevet finns bevarat med
Sainte-Beuves egenhändiga marginalanteckningar:
han beskyller där Hugo för att ha farit med
osanning och inför Adéle ha pådyvlat honom
saker han aldrig sagt. Den som objektivt
försöker ta ställning till denna konflikt, kan inte
undgå att se med en viss skepsis på
Sainte-Beuve, medan däremot Hugo förefaller
uppträda alltigenom ridderligt och rakt. I ett brev
av den 22 augusti 1833 skriver Hugo:
"Du förstår mycket litet av min typ,
Sainte-Beuve. Du har alltid trott, att jag bara lever
med min hjärna, men i själva verket lever jag:
med hjärtat. Jag har ett behov av kärlek och
vänskap___"
Våren 1831 arbetade Sainte-Beuve på sin
korta biografi över Hugo — den essay, som
sedan inflöt i "Portraits contemporains". Han
for till vänner i Belgien, erbjöds en lärostol i
Liège och skrev till Hugo, att han tänkte
acceptera erbjudandet. Hugo gratulerade honom,
men knappt hade Sainte-Beuve upptäckt, att
makarna Hugo fann arrangemanget
förträffligt, förrän han slog om: han ville inte lämna
Paris! Hugo skrev då ett upprört brev till
honom och bjöd honom definitivt farväl:
förhållandet dem emellan hade blivit ohållbart
— en tortyr för alla inblandade.
Därmed var praktiskt taget förbindelsen
bruten, även om Sainte-Beuve i fortsättningen
gjorde många försök till återanknytning och
fortsatte sin korrespondens med familjen Hugo.
Vad hade nu skett under dessa stormiga år?
Var Adéle Hugo Sainte-Beuves älskarinna eller
icke?
Frågan har varit föremål för många lärda
718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
