Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Melker Johnsson: Friedrich Nietzsche och det tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELKER JOHNSSON
FRIEDRICH NIETZSCHE
OCH DET TREDJE RIKET
1
Om man tänker på det inflytande, som
Nietzsche har haft, börjar den viktigaste delen
av biografien, där hans liv slutar. De sista
skrifterna trycktes på författarens egen
bekostnad. Men sedan Georg Brandes hade gjort
honom bekant, och sedan vansinnet hade
skapat sensation omkring honom, blev han
med ett slag det filosofiska samtalsämnet för
dagen.
Den tongivande akademiska och filosofiska
kritiken förhöll sig i stort sett avvisande.
Hartmann såg i Nietzsche en förkunnare av
läran om det suveräna jaget, och denna
uppfattning delades av Dilthey, Drews,
Windel-band med flera. Den sistnämnde präglade
uttrycket "den nervöse professorn, som gärna ville
vara en grym tyrann", en sund och oförvillad
karakteristik, som hos oss endast har letat
sig in i Martin Lamms akademibiografi över
Strindberg. Windelband såg från ett större
perspektiv Nietzsche såsom "offer för en
tidsålder", där människorna inte längre
tillfredsställes av "den intellektuella, estetiska och
moraliska kulturens opersonliga och
överpersonliga värden". Samtidigt härledde R. Steiner
och P. J. Möbius jagbetonandet,
hänsynslösheten och det bristande sinnet för objektiv
sanning ur själssjukdomen. Även från
socialistiskt håll hördes gensagor. Franz Mehring
framhöll till exempel, att den nya övermän-
niskomoralen förhärligade utsugningen av de
ekonomiskt svaga.
De senare verken var under denna tid
bestämmande för helhetsuppfattningen. Man
såg i Nietzsche en förbittrad kämpe mot den
nedärvda kristna och humana moralen. För
många av de frisinnade intellektuella, som
tidigast förde honom till torgs, blev han just
härigenom en värdefull bundsförvant i deras
egen segslitna strid för en friare moral och
vidare horisont. Det är obestämda uttryck.
Men vad som åsyftades var också obestämt.
Man ville i varje fall komma medelklassen till
livs; däri var en liberal som Georg Brandes
och en socialist som Bernard Shaw överens.
Nietzsches utfall mot kulturfilistern och
arbetsmänniskan, moralen och kristendomen
passade väl för detta ändamål. Han var för
90-talets läsare en anarkistisk upprorsman
mot den bestående ordningen. Inställningen
var lidelsefullt för eller emot, så att Nietzsche
antingen gällde som en framtidens vägröjare
eller en degenererad galning.
Under det nya århundradet blir Nietzsche
respektabel. Ansedda tänkare behandlar honom
såsom kulturfilosof. Hans våldsdyrkan
chockerar mindre eller bortförklaras på det sättet,
att man däri ser en berättigad reaktion mot
tidens humana ytlighet och förflackning, ett
tema som på olika sätt varieras av Alois Riehl
732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
