- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
736

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Melker Johnsson: Friedrich Nietzsche och det tredje riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MELKER JOHNSSON

bit är medveten förfalskning, hela stycket
propaganda. Detta gäller naturligtvis inte om
nietzscheanerna av god tro. Santayana har här
en annan förklaring:

"Det är häpnadsväckande, att en sådan
återspegling av den mänskliga erfarenheten skulle
mötas av någonting annat än allmänt förakt;
men när människor läsa böcker, jämföra de
dem med andra böcker, och när de vända
sig till tingen, glömma de böckerna helt och
hållet."

Hela denna tradition har emellertid fått stor
historisk betydelse. Nietzsche gjordes
härigenom till ett av de stora namnen i kulturen,
som det blev hedersamt att åberopa sig på,
och nationalsocialisterna har till det yttersta
begagnat sig av varje tillfälle härtill, trots
indignerade protester från mjuka
nietzscheaner världen runt.

*



Hos de hårda nietzscheanerna finner man
mera av mästarens anda och föresatser. De
delar i allmänhet Zarathustras aristokratiska
överlägsenhetskänsla mot massan, föraktar
kristendomen och slavmoralen, förkunnar
hårdheten och kriget. Alla tror inte på allt.
Bernard Shaw behåller bland annat
socialismen och Wagner, Strindberg reserverar sig
mot förhärligandet av den "starke"
brottslingen, Brandes hör intet hotfullt varsel i
förkunnelsen om den blonda bestien. Men de är
överens om att Nietzsche verkligen menar
något av vad han säger och att det vilda
anloppet mot kulturen inte bara döljer
oskyldiga och milda avsikter. De opponerar själva
mot medelklassens moralkonventioner och
påverkas av Nietzsches hänsynslöshet.
Strindbergs demokratifientliga ståndpunkt från slutet
av 80-talet blev till exempel mera frän och
utmanande genom bekantskapen med Nietzsche.

Rätt många nietzscheaner har givetvis gått
över till diktaturerna, till exempel Gabriele

d’Annunzio, som blev fascist, och
engelsmannen Anthony Ludovici, som strax före kriget
bekände sig till nationalsocialismen. Men det
är inte denna företeelse vi nu skall studera
och man bör för övrigt rättvisligen komma
ihåg, att de nämnda författarna aldrig ställdes
inför problemet att konkret pröva den
filosofi, som de hade accepterat och litterärt eller
tankemässigt experimenterade med.
Nietzsche-anismen var för dem ord. Detta vill inte
säga, att den litterära och filosofiska
nietzsche-anismen är en oskyldig eller betydelselös
företeelse. Orden och tankarna förbereder
handlingen, och Nietzsches ord har genom alla
okritiska eftersägare och beundrare fått stora
verkningar. Men de hårda nietzscheanerna
har för länge sedan övergivit litteraturen för
verkligheten och arbetar i dag som politiker,
journalister och pedagoger ivrigt på att föra
mästarens tankar ut i livet. Och vi kommer
härmed till frågan om Nietzsches politiska och
sociala inflytande i Tyskland.

Den allierade propagandan 1914—18
överdrev nog Nietzsches betydelse. Wilhelm II
och hans rådgivare var inte influerade av
Nietzsche, även om det stora krigsföretaget
borde ha väckt maktfilosofens gillande. Men
underifrån växte under denna tid fram de
krafter, som senare skulle bära upp
nietzsche-inflytandet. En anmärkningsvärd företeelse är
Jugendbewegung, vars tidigare historia slutar
1914, där Nietzsche var den högsta idolen,
"profeten för det oupptäckta landet, som
ungdomsrörelsen vill bygga upp", heter det i Else
Frobenius’ redan klassiska skildring. Hos
männen i skyttegravarna hårdnade dessa vaga
föreställningar. "Zarathustra" blev vid fronten
"en andra bibel", säger I. Ehringhaus, som
gjort den grundligaste utredningen om vad
soldaterna läste under kriget. Men det var
tydligen inte nog med en bibel. Samme
författare drar nämligen av nederlaget, den slut-

736

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free