Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Stockholm v. Göteborg
Konkurrensen mellan Stockholm och
Göteborg och den därav betingade avunden
respektive självgodheten spelar inte samma roll i
verkligheten som i skämtet och kåserispalterna
men alldeles obefintlig är den väl inte. Och
kan den stimulera till goda prestationer på
ömse håll får man bara vara glad åt den. Att
stockholmarna lärde sig spela fotboll för att
inte ligga alltför mycket i lä för Göteborg är
väl sålunda ett faktum. Nu senast anser sig
gästande stockholmsrecensenter kunna
konstatera att Stockholm har en del att lära av
Göteborg även när det gäller att spela teater. Man
har tyckt sig kunna spåra en målmedvetnare
konstnärlig strävan och ett vaknare initiativ
hos de två göteborgsscenerna, Stadsteatern och
dess studio, än hos Stockholms teatrar, och
det förefaller som om förebråelserna närmast
vore riktade mot den statsunderstödda
nationalscenen, som onekligen i höst väl flitigt
odlat den rena underhållningsrepertoaren.
Dylika omdömen är ju ofta utslag för tillfälliga
stämningar, och man får allt överskåda ett
litet längre tidsavsnitt för att klarlägga
tendenserna. Om man betraktar det senaste årets
repertoar i Stockholm och Göteborg och
därvid helt lämnar åsido operetterna och revyerna
— som gudiklagat säl skilt i Stockholm gjort
sig enormt breda — skall man finna att
Stockholms fyra spelteatrar, Dramaten,
Blanche-teatern, Nya Teatern och Vasateatern sedan
i fjol höst uppfört 29 pjäser. Av dessa torde
fjorton kunna betecknas som stycken av
huvudsakligen underhållningskaraktär och ganska
obetydligt litterärt värde. Av de återstående
femton är sju svenska och åtta utländska, fem
äldre och tio nyare stycken. Tar man hänsyn
även till Sv nska Dramatikers Studio blir den
stockholmska meritförteckningen något bättre,
ty där har uppförts åtminstone två svenska
original av odisputabelt värde och dessutom
Kaj Munks "Niels Ebbesen". Under samma
tidrymd har de två göteborgsscenerna haft
sexton premiärer, av vilka endast två eller
tre kommer på lättare och svagare stycken.
Göteborg har uppfört elva utländska och fem
svenska pjäser och av de utländska kan väl
endast en, "Teater", kallas i egentlig mening
svag. Dessa siffror är kanske inte alldeles
exakta ur statistisk synpunkt, eftersom de
grunda sig blott på BLM:s teateranmälningar
sedan oktober i fjol, men i stort sett torde de
vara rättvisande.
Den bild man får av våra två största städers
teaterverksamhet under det senaste året blir
alltså ungefär den att göteborgsscenerna
lämnar mindre plats åt de enklare teaternöjena,
och att de när det gäller utländsk, särskilt
amerikansk samtidsdramatik, är snabbare i
vändningarna och säkrare i urvalet än
stockholmsteatrarna. Man bör dock besinna att
göteborgsscenerna inte har att kämpa om
publikens bevågenhet med ett sådant otal
revyscener som stockholmsteatrarna. De senare kan
knappast längre förebrås för att inte ge gehör
åt den inhemska dramatiken och de har på
ett glädjande sätt uppmärksammat Strindberg.
Men kontakten med utlandet kunde här uppe
vara åtskilligt bättre och experimenten
därvidlag djärvare. Särskilt beklagar man att
Stockholm saknar en studio även för utländsk
828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
